tisdag 11 november 2008

Krassman och hans gäng

Det ser ut som en tanke att det är på dagen 70 år sedan den bruna mobben under Kristallnatten fick fritt fram för sina hatkampanjer, när jag läser socialdemokraternas i Norrtälje särskilda påläggskalv Kristian Krassman utgjuta sig över den liberale samhällsdebattören Mauricio Rojas flytt från Sverige. Jag har under åren lärt mig både uppskatta och respektera intellektuellt hederliga socialistiska tänkare och samhällsdebattörer, även om jag ofta kommit till rakt motsatt slutsats som de.

För hat och okvädinsord känner jag däremot bara förakt, men också rädsla för effekterna. En politisk agitation som går ut på att skrämma och tysta alternativt tänkande är ett hot mot demokratin. Hur kommer det sig att det synsättet är så vanligt bland dagens unga socialdemokrater. Det är en politisk arbetsmetod helt främmande för många vänsterpartister jag lärt känna. Det var också otänkbart på t ex Anna Lindhs eller Jan Nygrens tid som SSU-ordförande. Är det vetskapen om att maktens taburetter inte längre är garanterade ett och samma parti för evigt?

Kristian Krassman och hans gelikar bland Norrtäljes socialdemokrater står ljusår ifrån den attityd som deras ledare Elisabeth Björk visar och de värderingar som jag uppfattar att hon står för. Vi behöver mer av det i svensk politik, inte mindre. Hennes tid är därför säkert redan utmätt, även om hon kanske får sitta kvar över valet 2010 för att inte skrämma bort väljare. Krassman och hans gäng underlättar ickesocialistiskt styre i Norrtälje också i fortsättningen.

söndag 9 november 2008

Kristallnatten

I fem år hade större delen av världen blundat för utvecklingen i Hitlers Tyskland. Natten mellan den 9 och 10 november 1938 brakade den statsledda pogromen mot landets judar lös i full skala. Under Kristallnatten misshandlades, skändades och mördades hundratals judar runt om i Tyskland. Tusentals sändes till koncentrationsläger. Synagogor satts i brand Det blicken vikt undan för blev inte längre möjligt att inte se. Och ändå var det fortsatt väldigt många som blundade och förnekade - också i vårt land. Studenterna i Uppsala visade att också de som skulle vara framtiden i vårt land kunde titta åt ett annat håll.

Förintelsen och det som ledde fram till denna i Hitlers skräckvälde har ofta framställts som något unikt - något som bara kunde hända där och då. De 70 år som gått sedan dess har bara alltför uppenbart visat att det kan ske igen. Det har skett igen - också i Europa. Det kan hända igen. Där hatet får ta överhand och människor är rädda kan det hända, som vi alla under normala omständigheter är övertygade om bara kan hända någon annanstans, i en annan tid.

Mauricio - Du gör skillnad!

I dagens Svenska Dagblad skriver dess politiske chefredaktör PJ Anders Linder en lysande huvudledare om den i dagarna till Spanien utvandrade Mauricio Rojas. Mauricio fick tydligare än de flesta uppleva att taket är lågt i Sverige och svensk politisk debatt. Antingen är man på rätt sida eller så är man på fel. Att utmana det invanda tänkandet är en dödssynd. Allra värst är det om man försöker bryta sig igenom konformismens barriärer - och de finns överallt, även där man gärna hyllar sig själv som fritänkare.

När Mauricio inför valet 2002 gjorde sitt inträde i folkpartiet och mycket snabbt tog sig in på vad som visade sig vara valbar plats i riksdagen möttes det av konvulsioner på väldigt många håll. Trots att det var ett försök att visa att svensk politik inte bara består av de som gjort sin långa "värnplikt" i internt partiarbete, väckte det mycket starkare känslor än när Marit Paulsen ett par år tidigare lika välkommet klev in utifrån och blev partiets europaparlamentariker. Men Mauricio kom i alla avseenden utifrån och utmanade det invanda.

Det är en sanning hos väljare och i partiernas festtal, att den svenska politiken och särskilt de politiska partierna behöver förändras. Den förändringen kommer inte innifrån, vilket t ex partiernas sätt att lägga locket på personvalsinslaget visar alltför tydligt - i alla partier. Förändringen av svensk politik kommer trots partierna. PJ Anders Linder skriver att det centrala för Mauricio var att "göra skillnad i praktiken." Mauricio, vi är många som är tacksamma för att Du faktiskt gör skillnad också framöver.

torsdag 6 november 2008

Intermaffiella brottningsförbundet

även förkortat FILA har dömt den svenske brottaren Ara Abrahamian och förbundstränaren Leo Mylläri till en halv miljon i böter för att de vågade reagera på justititemordet på Ara i semifinamatchen i OS i Beijing. Ett kotteri av italienska intressen i FILAs ledning såg till att en italienare vann guldmedaljen, när han inte mäktade detta på rent sportsliga grunder.

Den internationella brottningen har redan mer än väl diskvalificerat sig från framtida närvaro i OS-programmet. Frågan är bara om IOK har kurage nog att ta i frågan. "Domen" mot Ara visar att FILA inte skyr några medel mot dem som vågar avslöja brottningens rätta ansikte. Vad som blir nästa steg återstår att se. Hos maffian skickar man väl en torped att sätta några kulor i knäna på den som fortsätter att mopsa sig.

onsdag 5 november 2008

USA kan!

Så har då USA valt sin första afroamerikanske president. Jag har träffat många det senaste året som hävdat, att USA inte ännu är moget att välja en svart president. Även om jag hade föredragit John McCain som president, så har jag inte tvivlat på vad USA kan. USA kan, som Barack Obama trumpetat ut. Och där är vi helt överens.

Det är rätt intressant, att så många svenskar som så starkt förordat Obama denna gång, samtidigt hör till de som ofta vädrar sina traditionella fördomar om USA - inte sällan rent USA-hat. Visst kan man vara kritisk mot inslag, även viktiga sådana, i amerikansk både inrikes- och utrikespolitik. Men, vilket jag en gång lärde mig under den svenska Vietnam-rörelsens glansperiod, ingenstans var kritiken mot Vietnamkriget både intelligentare, skarpare och starkare än just i USA.

I USA kan man ha en antikrigsrörelse mot det egna landets regering av en omfattning som i inget annat land i världen. I USA kan man ställa sittande president inför domstol. Det har både Nixon och Clinton fått erfara. Och där kan sittande president nagelfaras av fria och oerhört effektiva media på ett sätt, som man bara kan drömma om i resten av världen. Och i USA kan man välja en svart president. I Europa har man många högdragna kritiska synpunkter på USA. Men, när får vi en svart president eller premiärminister i Tyskland, Frankrike, Storbritannien eller för den delen i Sverige? USA kan.

måndag 3 november 2008

Och sen......?

I morgon väljer USA ny president. Allt talar för att den nye presidenten heter Barack Obama. Även om Obama leder den samlade väljaropinionen enligt sammanvägda analyser med "bara" 5-6%-enheter och åtminstone i ett par av de nyckelstater som McCain måste vinna för att ha en chans, så krävs det mycket oväntade resultat natten till onsdagen svensk tid för en överraskning. Men, visst är det så att det normalt sett krävs större marginal för att segern ska kunna tas ut i förskott.

Och den osäkerhet som trots allt återspeglas i rapporteringen har ju sin grund i det faktum, att alla normala ingångsvärden borde ge Obama ett mycket tydligare övertag. USA har haft en republikansk president i åtta år. Sittande president är osedvanligt impopulär. Ekonomin är i rejäl gungning och skapar oro även i välbeställda kretsar. Lägg till detta att Obama haft den historiskt utan jämförelse största kampanjkassan. Trots det finns det svenskar som ser Obama som valets underdog.

Det verkligt remarkabla i årets val är att den republikanske kandidaten John McCain trots allt detta ändå inte är uträknad för länge sedan. Uträknad var han ju för bara ett år sedan i kampen att överhuvud taget vinna den republikanska nomineringen. Ingen annan republikan skulle ha kunnat kämpa årets valrörelse ända fram till målsnöret.

Den kraftiga Obama-opinionen i Sverige är förvisso inte förvånande. Den svenska Alliansregeringen blev ju ett faktum först sedan de nya moderaterna valt att utkämpa kampen om makten på traditionella socialdemokratiska marker. Socialdemokratin har ett genuint grepp om svenska värderingar långt in i de djupa borgerliga leden. Och då ligger vänsterdemokraten Obama närmare den svenska folksjälen. Men, det ska onekligen bli intressant att följa ursäkter och undanflykter från svenska Obamaanhängare, när verkligheten tränger sig på de kommande fyra åren. Vi har inte rösträtt i det amerikanska presidentvalet, men vi kommer att få vara med och betala priset för utgången.

söndag 2 november 2008

Folkomrösta? Javisst!

Folkomröstningar är trubbiga instrument. Inte sällan används de för att de folkvalda flyr sitt ansvar. Folkomröstningar duger dessutom bara när det finns två entydiga alternativ. JA eller NEJ.

Folkomrösta om svenskt euromedlemsskap? Ja, det är väl det enda demokratiska svaret på frågan om vi ska ha ett nytt beslut efter svenska folkets tydliga NEJ i september 2003. Argumenten tål att prövas på nytt 8 år efter förra folkomröstningen.

Men varför stanna vid att folkomrösta om euron? Lika rimligt vore det att folkomrösta om Lissabonfördraget. Det tycker även folkpartiets Europaparlamentariker Olle Schmidt, även om partiet hamnat på motsatt kurs. Hållningssättet till folkomröstningsinstitutet får inte bestämmas av om man tror sig kunna ha framgång i sak med detta.

Olle Schmidt står för en principiellt tydlig hållning. En folkomröstning om Lissabonfördraget skulle dessutom med stor sannolikhet få väljarna att hysa större tilltro till politikernas avsikt med en folkomröstning om euron.

lördag 1 november 2008

Bubblor som spricker

Det är en tid av bubblor som spricker - finansbubblor, fastighetsbubblor ...... Senast var det den socialdemokratiska opinionsbubblan som sprack. Bubblor spricker för att de mest innehåller luft. Den socialdemokratiska opinionsbubblan växte trots att den socialdemokratiska oppositionen bara satt vid ringside och iakttog den nya regeringens våndor. När socialdemokraterna började agera själva sprack bubblan.

Det finns ingen anledning att hälla salt i några sår, men för ett par veckor sedan, innan någon visste vad finanskris eller samarbetspiruetter i oppositionen skulle kunna spela för roll, satt vi några och diskuterade utsikterna inför valet 2010. Vi var några som påpekade, att utan starka uppbackare inom partiet lever Mona Sahlin ett farligt liv som oppositionsledare. Börjar det knaka i opinionsvindarna kan falluckan öppna sig mycket hastigt. Vem som leder socialdemokraterna i valrörelsen 2010 kan vara en öppnare fråga än många anat. Nalin Pekguls oro i DN häromdagen är mer än befogad. Det är dock inget skäl för Alliansen att luta sig bakåt vid ringside. Det är bara hårt jobb som bygger uthålliga opinionsvindar.