I går beslutade SL att säga upp avtalet om busstrafik i Norrtäljeområdet med BussLink. Bakgrunden är uppenbara problem med ordning och rutiner. Ett antal körningar har debiterats SL, d v s skattebetalarna, utan att de någonsin ägt rum.
En så'n här dag kan det ändå vara anledning att tänka på bussförarna. Det är de som möter resenärerna personligen, också en morgon som denna. Det finns givetvis exempel på bussförare också i Norrtäljetrafiken, som gjort fel eller uppträtt olämpligt. Det gör de flesta av oss någon gång. Men för oss som reser ofta med Norrtäljetrafiken, är det tvärtom så, att dess förare är både skickliga, trevliga och hjälpsamma. Det är nog särskilt viktigt att framhålla idag.
onsdag 16 december 2009
fredag 11 december 2009
Möjligen hur, men absolut inte varför!
I dagarna har den av landstinget och Stockholms stad tillsatta utredningen om ”Åtgärder för att begränsa smittspridning – Sprutbyten och andra smittskyddsåtgärder” presenterats. Sprutbyten är en kontroversiell fråga och rapporten har emotsetts med stor förväntan. Rapporten är en gedigen och värdefull sammanställning av erfarenheter och forskningsläget.
Förespråkarna för att införa sprutbyten, d v s att dela ut nya, rena sprutor till injicerande missbrukare, kan grovt delas in i tre grupper. Den första gruppen är seriöst bekymrad över smittspridningen av främst HIV bland narkotikamissbrukare.
De två andra gruppernas motiv kan däremot i högsta grad diskuteras. Det gäller de som ser sprutbyte som ett viktigt steg på väg mot en legalisering av narkotikabruk. Det gäller också de som rör sig i sexklubbsmiljöer, där oskyddat sex mellan män är alldeles för accepterat. Som rapporten påpekar, är det miljöer, där injicerande narkotikabruk är vanligt förekommande utan att de berörda ännu tillhör gruppen socialt marginaliserade. Men, även här sprids HIV.
Som rapporten förtjänstfullt konstaterar behövs det ett med resurser starkt uppbackat batteri av åtgärder för att motverka narkotikamissbrukets spridning och att komma till rätta med missbruket. Det saknas idag fortfarande tio år efter det att Narkotikakommissionen konstaterade att vi stod vid ett strategiskt vägskäl. De som förespråkar s k Harm Reduction vill att vi ska nöja oss med att hantera missbrukets omfattning. Det är att ge upp.
Rapporten konstaterar också att det handlar om två olika frågeställningar, som inte i sig har med varandra att göra. Det ena är smittskydd och det andra är bekämpning av narkotikamissbruk. Förespråkare för sprutbyte vill gärna på sedvanligt svenskt sätt framställa det som att det inte råder en konflikt. Men, ibland måste man faktiskt välja. Och det dör fler människor av narkotikamissbruk än av HIV i Sverige.
Jag hyser mycket stor skepsis till om alla berörda i kommuner och landsting har den uthålligheten att satsa tillräckligt brett på missbruksvården, som krävs. Sprutbyten fungerar alldeles för ofta som alibi för bristande resurser till missbruksvård.
Rapporten visar avslutningsvis på hur man skulle kunna genomföra en försöksverksamhet med sprutbyte i liten skala i Stockholms stad. Men, en avgörande fråga avstår rapporten helt från att besvara. Varför ska vi pröva sprutbyten alls? Varför?
Förespråkarna för att införa sprutbyten, d v s att dela ut nya, rena sprutor till injicerande missbrukare, kan grovt delas in i tre grupper. Den första gruppen är seriöst bekymrad över smittspridningen av främst HIV bland narkotikamissbrukare.
De två andra gruppernas motiv kan däremot i högsta grad diskuteras. Det gäller de som ser sprutbyte som ett viktigt steg på väg mot en legalisering av narkotikabruk. Det gäller också de som rör sig i sexklubbsmiljöer, där oskyddat sex mellan män är alldeles för accepterat. Som rapporten påpekar, är det miljöer, där injicerande narkotikabruk är vanligt förekommande utan att de berörda ännu tillhör gruppen socialt marginaliserade. Men, även här sprids HIV.
Som rapporten förtjänstfullt konstaterar behövs det ett med resurser starkt uppbackat batteri av åtgärder för att motverka narkotikamissbrukets spridning och att komma till rätta med missbruket. Det saknas idag fortfarande tio år efter det att Narkotikakommissionen konstaterade att vi stod vid ett strategiskt vägskäl. De som förespråkar s k Harm Reduction vill att vi ska nöja oss med att hantera missbrukets omfattning. Det är att ge upp.
Rapporten konstaterar också att det handlar om två olika frågeställningar, som inte i sig har med varandra att göra. Det ena är smittskydd och det andra är bekämpning av narkotikamissbruk. Förespråkare för sprutbyte vill gärna på sedvanligt svenskt sätt framställa det som att det inte råder en konflikt. Men, ibland måste man faktiskt välja. Och det dör fler människor av narkotikamissbruk än av HIV i Sverige.
Jag hyser mycket stor skepsis till om alla berörda i kommuner och landsting har den uthålligheten att satsa tillräckligt brett på missbruksvården, som krävs. Sprutbyten fungerar alldeles för ofta som alibi för bristande resurser till missbruksvård.
Rapporten visar avslutningsvis på hur man skulle kunna genomföra en försöksverksamhet med sprutbyte i liten skala i Stockholms stad. Men, en avgörande fråga avstår rapporten helt från att besvara. Varför ska vi pröva sprutbyten alls? Varför?
torsdag 3 december 2009
Obama's Afghanistan
Den amerikanske presidenten Barack Obama har presenterat sin nya strategi för Afghanistan. 30.000 fler soldater och ett slutdatum för hemtagande 2011. Att vara USAs president är inte lika lätt som det kan verka i retoriskt fulländade valtal. Fler soldater behövs för att om möjligt kunna lösa uppgiften i Afghanistan. Ett slutdatum behövs för att om möjligt lugna en krigstrött hemmaopinion. USAs hemmaopinion blir rätt fort krigstrött, vilket varje beslut att engagera amerikansk trupp utomlands borde beakta i betydligt högre utsträckning.
Att gå in militärt och rensa ut och uppefter talibaner och Al Qaida i slutet av 2001 mötte föga motstånd. Den fasansfulla 1 september var fortfarande rykande nära i tid. Det viktigaste argumentet emot att gå in i Irak ett drygt år senare var, att USA och dess allierade med stor säkerhet skulle tappa både fokus och energi i Afghanistan. Så blev också fallet. Alla afghaner som hoppades på en förbättring har blivit djupt besvikna. Talibanerna har återtagit mycket mark - inte på ngrund av sin attraktivitet utan i avsaknad på alternativ.
Att sätta upp ett slutdatum kan verka sympatiskt och kanske lugna en del krigströtta. Vad som sker med Obama's populatitet om den inte håller kan man bara ana. Problemet med ett uttalat slutdatum är, att moståndaren vet precis hur länge det gäller att hålla ut - och då gör man det. Ett lysande vapen i motståndarens händer. Den för sin ärlighet och brist på opportunism kände förre presidentkandidaten John McCain var inte sen att påpeka detta i senatsdebatten i går.
Att gå in militärt och rensa ut och uppefter talibaner och Al Qaida i slutet av 2001 mötte föga motstånd. Den fasansfulla 1 september var fortfarande rykande nära i tid. Det viktigaste argumentet emot att gå in i Irak ett drygt år senare var, att USA och dess allierade med stor säkerhet skulle tappa både fokus och energi i Afghanistan. Så blev också fallet. Alla afghaner som hoppades på en förbättring har blivit djupt besvikna. Talibanerna har återtagit mycket mark - inte på ngrund av sin attraktivitet utan i avsaknad på alternativ.
Att sätta upp ett slutdatum kan verka sympatiskt och kanske lugna en del krigströtta. Vad som sker med Obama's populatitet om den inte håller kan man bara ana. Problemet med ett uttalat slutdatum är, att moståndaren vet precis hur länge det gäller att hålla ut - och då gör man det. Ett lysande vapen i motståndarens händer. Den för sin ärlighet och brist på opportunism kände förre presidentkandidaten John McCain var inte sen att påpeka detta i senatsdebatten i går.
onsdag 2 december 2009
Åt den som har ska varda givet
EUs tjänstemän hotar med att dra EU inför EU-domstolen. Regeringsföreträdare för några medlemsstater som drabbats hårdast av den globala ekonomiska krisen, och vars medborgare ofta drabbats ännu hårdare, ifrågasätter den automatiska lönehöjning som det nya frälset - EU-byråkratin - räknar med att kassera in. Varför måste alltid företrädarna för EU-arbetet vara de främsta i att dra ned tilltron till Europatanken? Som vanligt ger Lissabonfördraget inget svar på den frågan.
lördag 28 november 2009
Bandyfest!!!
Det var visserligen inte den högtidliga invigningen av Rättvik Arena, den nya inomhushallen för bandy och andra evenemang i Rättvik, i eftermiddag. Den kommer först nästa höst, när hela arenan står helt färdig. Men högtidligt var det ändå när IFK Rättvik spelade sin första historiska match under tak. Högtidstal och blomstergåvor och ett besök på isen på nytt av legenden framför andra, Einar Tätting, som spelade Rättviks enda SM-final för 71 år sedan.
Högtidligt var det också med Evert Sandin och hans vänner som med vantar på fingrarna framförde en nyskriven IFK-låt och både knätofs och 60-talspop på fela och andra instrument. Sedan var det dags för instrument mer anpassade till hallens isyta - skridsko, klubba och boll.
IFKs första motståndare på hemmaplan var Norrallsvenskans storfavorit till avancemang till Elitserien utan att ens behöva kvala - Tillberga från Västerås under Pelle Fosshaugs ledning. De blåvita nykomlingarna från Siljan verkade tagna av stundens allvar trots ett tidigt ledningsmål på hörna av lagkaptenen Sanne. Tillberga tog över och tog ledning i pausen efter ett par straffmål utdömda av en domare, som verkade ha minst lika stor respekt för Elitseriekandidaten som hemmalaget hade inledningsvis.
I andra halvlek kom Rättvik ut som ett nytt lag och stod upp mot seriefavoriterna. Supporterklubben Flocken ackompanjerade taktfast sina hemmasöner till en snabb och händelserik halvlek, där marginalerna inte var på hemmalagets sida. Flocken var outstanding i kväll, men de blåvita behöver inte skämmas för andra halvlek. Det var huvuddomaren som hade betydande svårigheter att hinna med. Ibland undrade man om det var han eller matchuret som hade det jobbigast i kväll - och då var uret stundtals helt borta.
Det var en bandyfest, som vi som var där i eftermiddag kommer att minnas länge. Och vi var 1.002 på läktaren. Helt fantastiskt och utan konkurrens största publiksiffran i Norrallsvenskan hittills i vinter. 4-8 mot seriefavoriterna visar att Rättvik inte är att leka med för någon motståndare redan första säsongen i näst högsta bandysocieteten. Vi som var där i eftermiddag har all anledning att komma tillbaka - nästa gång mot Söderfors den 9 december. Och de som inte var där har än större anledning att besöka Rättvik Arena när IFK Rättvik spelar bandy i vinter.
Högtidligt var det också med Evert Sandin och hans vänner som med vantar på fingrarna framförde en nyskriven IFK-låt och både knätofs och 60-talspop på fela och andra instrument. Sedan var det dags för instrument mer anpassade till hallens isyta - skridsko, klubba och boll.
IFKs första motståndare på hemmaplan var Norrallsvenskans storfavorit till avancemang till Elitserien utan att ens behöva kvala - Tillberga från Västerås under Pelle Fosshaugs ledning. De blåvita nykomlingarna från Siljan verkade tagna av stundens allvar trots ett tidigt ledningsmål på hörna av lagkaptenen Sanne. Tillberga tog över och tog ledning i pausen efter ett par straffmål utdömda av en domare, som verkade ha minst lika stor respekt för Elitseriekandidaten som hemmalaget hade inledningsvis.
I andra halvlek kom Rättvik ut som ett nytt lag och stod upp mot seriefavoriterna. Supporterklubben Flocken ackompanjerade taktfast sina hemmasöner till en snabb och händelserik halvlek, där marginalerna inte var på hemmalagets sida. Flocken var outstanding i kväll, men de blåvita behöver inte skämmas för andra halvlek. Det var huvuddomaren som hade betydande svårigheter att hinna med. Ibland undrade man om det var han eller matchuret som hade det jobbigast i kväll - och då var uret stundtals helt borta.
Det var en bandyfest, som vi som var där i eftermiddag kommer att minnas länge. Och vi var 1.002 på läktaren. Helt fantastiskt och utan konkurrens största publiksiffran i Norrallsvenskan hittills i vinter. 4-8 mot seriefavoriterna visar att Rättvik inte är att leka med för någon motståndare redan första säsongen i näst högsta bandysocieteten. Vi som var där i eftermiddag har all anledning att komma tillbaka - nästa gång mot Söderfors den 9 december. Och de som inte var där har än större anledning att besöka Rättvik Arena när IFK Rättvik spelar bandy i vinter.
Partiegoistiskt ädelmod
Först gick Ingvar Carlsson, Mona Sahlins egen mentor, och därefter Mona själv ut och erbjöd ett blocköverskridande samarbete i syfte att hindra Sverigedemokraterna från att kunna agera vågmästare, om det trots allt skulle komma in i riksdagen efter nästa val. I grunden ingen dum idé, men socialdemokraternas syfte är långt ifrån så ädelt det kan tyckas.
I socialdemokraternas ögon handlar det bara om att något mindre borgerligt parti skulle vara välkommet att byta sida och ansluta sig till en socialdemokratiskt ledd regering. För dem finns inte möjligheten av att moderaterna skulle kunna ingå. Erbjudandet handlar i minst lika hög grad om att hålla moderaterna utanför regeringsmaktens som att hålla Sverigedemokraterna utanför.
I själva verket skulle förståss en moderatledd majoritetsregering med också miljöpartiet fylla samma funktion att undvika vågmästarutpressning. och det skulle förståss också en majoritetsregering mellan socialdemokrater och moderater göra. Den modellen har prövats i Finland. Men i socialdemokraternas strategi utgör moderaterna som skrämselobjekt och huvudmotståndare den historiska rollen. Ädelmodet hos Ingvar Carlsson och Mona Sahlin prövas först när de är beredda att offra någon av sina traditionella positioner. Dit är det mycket långt kvar.
I socialdemokraternas ögon handlar det bara om att något mindre borgerligt parti skulle vara välkommet att byta sida och ansluta sig till en socialdemokratiskt ledd regering. För dem finns inte möjligheten av att moderaterna skulle kunna ingå. Erbjudandet handlar i minst lika hög grad om att hålla moderaterna utanför regeringsmaktens som att hålla Sverigedemokraterna utanför.
I själva verket skulle förståss en moderatledd majoritetsregering med också miljöpartiet fylla samma funktion att undvika vågmästarutpressning. och det skulle förståss också en majoritetsregering mellan socialdemokrater och moderater göra. Den modellen har prövats i Finland. Men i socialdemokraternas strategi utgör moderaterna som skrämselobjekt och huvudmotståndare den historiska rollen. Ädelmodet hos Ingvar Carlsson och Mona Sahlin prövas först när de är beredda att offra någon av sina traditionella positioner. Dit är det mycket långt kvar.
tisdag 24 november 2009
Hyckleriet (s) har inga gränser
Socialdemokraterna hyser inga betänkligheter att i majoritet slakta i kulturen. Förra mandatperioden var ett lysande exempel på den socialdemokratiska grundsynen Alla ska vara med och betala. Att freda kulturen eller att prioritera kulturen finns aldrig i den socialdemokratiska tankesfären.
Vid kvällen avslutande debatt om kulturpolitiken vid landstingsfullmäktiges budgetmöte ansåg socialdemokraterna Alliansens satsning på Spårväg City stå emot satsningar på kulturen. Föreslår då socialdemokraterna att 225 miljoner kronor mer ska gå till kulturen? Nej, de pengarna försvinner någon annanstans i den röda budgetens svarta hål. Prioritera kulturen? Hah, som i hyckleri!
Vid kvällen avslutande debatt om kulturpolitiken vid landstingsfullmäktiges budgetmöte ansåg socialdemokraterna Alliansens satsning på Spårväg City stå emot satsningar på kulturen. Föreslår då socialdemokraterna att 225 miljoner kronor mer ska gå till kulturen? Nej, de pengarna försvinner någon annanstans i den röda budgetens svarta hål. Prioritera kulturen? Hah, som i hyckleri!
Det bidde en "skyttel"
I budgetdebattens inledning av dagens landstingsmöte talade socialdemokraterna storstilat om en strategisk tunnelbaneutbyggnad i Stockholmsregionen. Vid slutet av debatten förklarade Johan Sjölander, att det inte alls handlar om tunnelbaneutbyggnad. Tvärtom rör det sig bara om en liten skyttel till Nya Karolinska Sjukhuset, som ska starta på Odenplan, där tunnelbanans gröna linje passerar. En skyttel på 1 km är sossarnas strategiska tunnelbanesatsning. Månne det kan avgöra regionens framtida dynamik?
I väntan på Batljan
I dag är det budgetdebatt i Stockholms läns landstingsfullmäktige. I morgon också. Frustrationen hos den rödgröna Vänsteralliansen är betydande över att opinionsgapet är så stort till den borgerliga majoriteten bara ett år före nästa val - ja, det är ju faktiskt bara tio månader kvar.
I talarstolen tog de socialdemokratiska oppositionsledaren Ingela Nylund Watz i så det knakade i den sista budgetdebatt hon deltar i innan det är dags att lämna landstingspolitiken. Någon succé blev det aldrig. Nu sprakade det av klasskampsretorik och socialistisk ägandeideologi. Fler än en socialdemokrat från länets mindre kommuner måste ha skruvat på sig av obehag. Det är knappast receptet att vinna de många medelklassväljare i länets villaområden, som håller i rösterna som avgör politikens framtid i Stockholmsregionen.
Nästa budgetdebatt leds socialdemokraterna, någon Vänsterallians finns väl knappast kvar två månader efter valet i september 2010, enligt envisa rykten av avgående kommunalrådet i Nynäshamn, Ilija Batljan. Vi är många som ställer stora förhoppningar på Batljan om ett tydligt brott med gamla socialistiska låsningar i landstingspolitiken. Vallgravarna i Stockholmspolitiken behöver fyllas igen - för medborgarnas bästa i Stockholmsregionen. Är Ilija kapabel att förverkliga detta paradigmskifte? Eller är han en Dr Jekyl och Mr Hyde? En socialliberal ledare för Nynäshamnspolitiken och en dogmatisk socialist i länspolitiken? Vem vågar spela roulett om detta i landstingsvalet 2010?
I talarstolen tog de socialdemokratiska oppositionsledaren Ingela Nylund Watz i så det knakade i den sista budgetdebatt hon deltar i innan det är dags att lämna landstingspolitiken. Någon succé blev det aldrig. Nu sprakade det av klasskampsretorik och socialistisk ägandeideologi. Fler än en socialdemokrat från länets mindre kommuner måste ha skruvat på sig av obehag. Det är knappast receptet att vinna de många medelklassväljare i länets villaområden, som håller i rösterna som avgör politikens framtid i Stockholmsregionen.
Nästa budgetdebatt leds socialdemokraterna, någon Vänsterallians finns väl knappast kvar två månader efter valet i september 2010, enligt envisa rykten av avgående kommunalrådet i Nynäshamn, Ilija Batljan. Vi är många som ställer stora förhoppningar på Batljan om ett tydligt brott med gamla socialistiska låsningar i landstingspolitiken. Vallgravarna i Stockholmspolitiken behöver fyllas igen - för medborgarnas bästa i Stockholmsregionen. Är Ilija kapabel att förverkliga detta paradigmskifte? Eller är han en Dr Jekyl och Mr Hyde? En socialliberal ledare för Nynäshamnspolitiken och en dogmatisk socialist i länspolitiken? Vem vågar spela roulett om detta i landstingsvalet 2010?
söndag 22 november 2009
Ayn Rand revisited
Har åkt järnväg både torsdag, fredag och söndag i södra Sverige. Var och en som har läst den frihetliga rysk-amerikanska författaren Ayn Rand och särskilt hennes Atlas Shrugged förstår varför jag är djupt bekymrad över tillståndet i Svea rike. Inte en ankomst i närheten av tidtabellstid. Och det är en mild senhöst utan vare sig snö, is eller storm.
Jag har tågpendlat i trettio års tid på olika sträckor i landets södra halva. Ständigt denna undran över hur stor avvikelsen blir i förhållande till ankomsttid i tidtabellen. Året runt, oavsett årstid. Statens Järnvägar, SJ, är ett gammalt statligt monopolföretag, och ränderna går aldrig ur.
Varför SJ kör med tidtabell förstår jag inte. Det enda rimliga borde vara att ange att det avgår ett tåg ungefär varannan timme på denna sträcka. Tåget kommer som regel fram. Allt annat är falsk marknadsföring!
Jag har tågpendlat i trettio års tid på olika sträckor i landets södra halva. Ständigt denna undran över hur stor avvikelsen blir i förhållande till ankomsttid i tidtabellen. Året runt, oavsett årstid. Statens Järnvägar, SJ, är ett gammalt statligt monopolföretag, och ränderna går aldrig ur.
Varför SJ kör med tidtabell förstår jag inte. Det enda rimliga borde vara att ange att det avgår ett tåg ungefär varannan timme på denna sträcka. Tåget kommer som regel fram. Allt annat är falsk marknadsföring!
Överraskning och övermod
Den mer än två timmar långa debatten på sen lördagskväll om förslaget att kvotera föräldraförsäkringen var jämn. Något fler som talade för kvotering än de som talade för att lita på föräldrarna. Inledningsvis var ovationerna över talarprestationerna ungefär jämstarka. Överraskningen var därför stor, när omröstningen visade på en överväldigande majoritet för dem, som tilltror landets föräldrar att själva kunna göra sina val. Landsmötet visade med förkrossande tydlighet att viljan att styra över småbarnsföräldrar hör hemma i det rödgröna lägret.
Landsmöten är rätt väluppfostrade tillställningar. När företrädare för partiledningen går upp i talarstolen och talar med eftertryck, brukar de få som de vill. När det ser ut att bli jämnt går förslagen till det av partisekreteraren ledda beredningsutskottet för att hitta en vinnande linje.
Partisekreterare Erik Ullenhag var så framgångsrik, att när landsmötet i slutskedet skickade frågan om medborgarkurs för nyanlända till beredningsutskottet, trodde han sig så säker på fortsatt framgång, att beredningsutskottet återkom utan att ha försökt prata sig samman med opponenterna. Det straffades av landsmötet, som gav partiledningen en näsknäpp. Helt i onödan! Lite fingerfärdighet och ödmjukhet av Ullenhag hade kunnat hantera detta.
Landsmöten är rätt väluppfostrade tillställningar. När företrädare för partiledningen går upp i talarstolen och talar med eftertryck, brukar de få som de vill. När det ser ut att bli jämnt går förslagen till det av partisekreteraren ledda beredningsutskottet för att hitta en vinnande linje.
Partisekreterare Erik Ullenhag var så framgångsrik, att när landsmötet i slutskedet skickade frågan om medborgarkurs för nyanlända till beredningsutskottet, trodde han sig så säker på fortsatt framgång, att beredningsutskottet återkom utan att ha försökt prata sig samman med opponenterna. Det straffades av landsmötet, som gav partiledningen en näsknäpp. Helt i onödan! Lite fingerfärdighet och ödmjukhet av Ullenhag hade kunnat hantera detta.
lördag 21 november 2009
Väluppfostrade landsmöten
När Stockholms länsförbund samlade sina ombud till landsmötet var besvikelsen påtaglig över att partistyrelsen hukar under regeringsansvar och taktiska överväganden. När nu debatten är i sitt slutskede visar det sig som så ofta förr, att landsmötesombuden också hukar under trycket av partistyrelsens retoriska konstgrepp.
Birgitta Ohlsson förklarade nyss, att utan LAS kommer VAB-ande småbarnspappor förlora jobben. Därefter kom Johan Pehrson, nyansernas mästare, och kallade ett system utan lagfäst spärr mot ungdomar ett politikens High Chapparal! Utskottets taleskvinna Eva Flyborg förklarar just nu att utan LAS lämnar vi de svaga på jobbet utan skydd. Har facket försvunnit? Vad lämnar vi ungdomarna utan jobb med?
Det är bara när personliga särintressen förkroppsligas bland många ombud, som modet håller hela vägen. Det kan vi få se i eftermiddag, när frågan om kvoterad föräldraförsäkring kommer upp.
Birgitta Ohlsson förklarade nyss, att utan LAS kommer VAB-ande småbarnspappor förlora jobben. Därefter kom Johan Pehrson, nyansernas mästare, och kallade ett system utan lagfäst spärr mot ungdomar ett politikens High Chapparal! Utskottets taleskvinna Eva Flyborg förklarar just nu att utan LAS lämnar vi de svaga på jobbet utan skydd. Har facket försvunnit? Vad lämnar vi ungdomarna utan jobb med?
Det är bara när personliga särintressen förkroppsligas bland många ombud, som modet håller hela vägen. Det kan vi få se i eftermiddag, när frågan om kvoterad föräldraförsäkring kommer upp.
fredag 20 november 2009
Grevinnan och betjänten
Ett älskat och ständigt återkommande nyårsprogram på TV är den engelska sketchen Grevinnan och betjänten. Lika hejdlöst rolig som denna, lika sorglustigt är spelet kring tillsättandet av EUs främsta ledarposter. Till slut utsågs en engelsk grevinna , eller möjligen baronessa till utrikespolitisk talesman. En belgisk rumpnisse tillträder den nya presidentposten. Vad de heter vet väl knappt ens engelsmän eller belgare.
I argumentationen för Lissabonfördraget, EUs nya författning, framhävdes bl a att EU måste ha dessa nya ledande talesmän, för att EU med kraft ska kunna tala i världspolitiken. Nu blev till slut, som så mången gång förr i EU-sammanhang, just avsaknaden av styrka och ledarskap det avgörande urvalskriteriet. Jag älskar Europatanken, men gråter över hur EUs medlemsstater missköter den.
I argumentationen för Lissabonfördraget, EUs nya författning, framhävdes bl a att EU måste ha dessa nya ledande talesmän, för att EU med kraft ska kunna tala i världspolitiken. Nu blev till slut, som så mången gång förr i EU-sammanhang, just avsaknaden av styrka och ledarskap det avgörande urvalskriteriet. Jag älskar Europatanken, men gråter över hur EUs medlemsstater missköter den.
Kvoterad föräldraförsäkring - i morgon gäller det
I morgon lördag tar folkpartiets landsmöte i Växjö ställning till det mest kontroversiella förslaget - kvoterad föräldraförsäkring. Liberala Kvinnors ordförande Birgitta Ohlsson och hennes sympatisörer litar inte på att landets föräldrar kan ta ansvar för vad som är bäst för deras barn. Det måste staten styra. Birgitta Ohlsson hävdar att detta är ett strategiskt val i kampen med den rödgröna vänstern om viktiga väljare i valet 2010.
En opinionsundersökning visar att bara 14% delar Birgitta Ohlssons uppfattning - lika bland män och kvinnor. Bland väljare under 43, d v s dagens föräldrar, är det bara 8% som delar Birgitta Ohlssons uppfattning. Hon menar således att folkpartiets strategiska val är att ta kampen med socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister om dessa 8% av de yngre väljarna. Resterande 92% får andra ägna sig åt. Det strategiska valet skulle kunna få strategiska konsekvenser för folkpartiet.
Men främsta skälet att säga nej till Birgitta Ohlssons förmyndarpolitik är att landets föräldrar är vuxna och kapabla att välja själva och ta eget ansvar för det valet. Mer om det i min artikel på Newsmill i går.
En opinionsundersökning visar att bara 14% delar Birgitta Ohlssons uppfattning - lika bland män och kvinnor. Bland väljare under 43, d v s dagens föräldrar, är det bara 8% som delar Birgitta Ohlssons uppfattning. Hon menar således att folkpartiets strategiska val är att ta kampen med socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister om dessa 8% av de yngre väljarna. Resterande 92% får andra ägna sig åt. Det strategiska valet skulle kunna få strategiska konsekvenser för folkpartiet.
Men främsta skälet att säga nej till Birgitta Ohlssons förmyndarpolitik är att landets föräldrar är vuxna och kapabla att välja själva och ta eget ansvar för det valet. Mer om det i min artikel på Newsmill i går.
Total sågning!
Sametinget har vid sitt plenum behandlat den promemoria som arbetats fram i regeringskansliet om svensk samepolitik. Sametingets yttrande är en total sågning. Förtroendet kunde inte vara lägre. Som jag skrev här på min blogg den 12 november På stället marsch blir lätt flera steg tillbaka.
torsdag 19 november 2009
Kul att bli motsagd!
I den pågående debatten i tidningen NU om förslaget till folkpartiets landsmöte om kvoterad föräldraförsäkring, söker tillskyndarna febrilt klä detta i andra termer för att med Orwellskt nyspråk slippa diskutera vad det egentligen handlar om. Förmynderi och klassisk pekpinnepolitik! Jag dristade mig tidigt i debatten att undra varför det inte finns några liberala feminister, som i första hand är liberala i denna debatt.
De finns! Helena von Schantz, ordförande i Liberala Kvinnor i Östergötland har i ett par lysande inlägg på Newsmill sakligt analyserat de olika argumenten i tydlig kontrast till den trumpetstötsdebatt som förs av bl a Liberala Kvinnors riksordförande Birgitta Ohlsson. Tyvärr kommer debatten på landsmötet att ackompanjeras av samma välregisserade och taktfasta trumpetstötsovationer, som för tankarna till helt andra politiska sammanhang . Här gäller det att skrämma till tystnad!
Det vore tråkigt, om just frågan om vi litar på medborgarnas förmåga att ta ansvar som föräldrar skulle bli den fråga, som bryter den annars gråa bilden av ett parti som redan på sitt eget landsmöte hukar under trycket från samarbetspartierna i regeringen. Kompromisser ska ske i regeringskansliet och inte på folkpartiets landsmöte.
De finns! Helena von Schantz, ordförande i Liberala Kvinnor i Östergötland har i ett par lysande inlägg på Newsmill sakligt analyserat de olika argumenten i tydlig kontrast till den trumpetstötsdebatt som förs av bl a Liberala Kvinnors riksordförande Birgitta Ohlsson. Tyvärr kommer debatten på landsmötet att ackompanjeras av samma välregisserade och taktfasta trumpetstötsovationer, som för tankarna till helt andra politiska sammanhang . Här gäller det att skrämma till tystnad!
Det vore tråkigt, om just frågan om vi litar på medborgarnas förmåga att ta ansvar som föräldrar skulle bli den fråga, som bryter den annars gråa bilden av ett parti som redan på sitt eget landsmöte hukar under trycket från samarbetspartierna i regeringen. Kompromisser ska ske i regeringskansliet och inte på folkpartiets landsmöte.
lördag 14 november 2009
Premiären överstökad
Premiärmatchen i Allsvenskan i bandy för enda nykomlingen från division 1 - IFK Rättvik Bandy - är överstökad. Vinst med 6-3 på bortaplan mot Finspångs AIK, som i våras var nära kval till Elitserien, ger självförtroende. Nu väntar i förväg svåra matcher mot Kalix borta och Tillberga hemma. Tillberga är gästande moståndare, när Rättvik spelar sin första hemmamatch i nya inomhushallen lördagen den 28 november. Bland det största i Rättviksbandyn någonsin. Dagens match var en typisk premiärmatch med mycket nerver och inte lika mycket skönspel. Rättvik dominerad spelmässigt och åkte sönder östgötarna. Men, slarviga bakåtpassningar utanför eget straffområde med bara motståndare bakom ryggen bjöd in det röda hemmalaget flera gånger. Det var veteranen Sanne och målvakten Johan som räddade situationen ett flertal gånger med sitt lugna och stabila spel. Danne utsattes som vanligt för mer eller mindre vårdslöst spel från motståndarnas sida, och tvingades stå vid sidan av isen i andra halvlek. Det hade i alla händelser det goda med sig, att de unga tvingades kliva fram och ta ett större ansvar. Nyförvärvet från Uppsala, Simon Westergren klev fram som matchavgörare med sitt andra mål - 5-3 - när några minuter återstod.
Rättvikssupportrarna i Flocken gav de blåvita på isen ett kraftfullt stöd och vann kampen mellan supporterläktarna klart. Det lovar gott för fortsättningen! Värt att notera från dagens omgång är att de tilltänkta topplagen Tillberga, Kalix, Skutskär och Ljusdal alla förlorade på bortaplan. Enda bortasegern stod Rättvik för!
fredag 13 november 2009
Spännande!
En av mina favoritbloggare, Farmor Gun i Norrtälje, kandiderar i Piratpartiets provval till riksdagen. Vi har kanske inte alltid samma uppfattningar i alla frågor, men det är utan tvekan den mest spännande riksdagskandidaten i den här delen av Roslagen. Farmor Gun har både integritet och kampglöd - ingendera mängdvara i svensk rikspolitik.
torsdag 12 november 2009
Träffsäkert!
Min goda vän och tidigare kollega i försvarsberedningen, miljöpartisten Annika Nordgren Christensen skrev häromdagen på 'Världens blogg' en träffsäker och som vanligt ytterst välgrundad kommentar "Gasmoras" till regeringens beslut att godkänna den ryska gasledningen Nord Stream på Östersjöns botten. Den ryska tolkningen av innebörden av det svenska beslutet har stor säkerhetspolitisk betydelse. Djupt oroväckande!
På stället marsch blir lätt flera steg tillbaka
På DN Debatt den 10 november går ett antal rättsexperter på samepolitik under rubriken "Samernas rättigheter försvagas" i polemik mot den samepolitiska rapport som presenterades från regeringen tidigare i höst. Med all önskvärd tydlighet visar de att på stället marsch lätt blir flera steg tillbaka. Som de också påpekar är båda blocken i svensk politik djupt splittrade i synen på samiska rättigheter. Det är mycket lättare att rikta kritik mot apartheid och behandling av kurder långt bortom Sveriges gränser. Samerna har inte mycket att vänta oavsett blockmajoritet. I Alliansregeringen kompromissas klassiska liberala frontpositioner bort i rask takt. Samerna har inte heller mycket att hoppas av tidigare vänner.
måndag 9 november 2009
Fotbollsvåld och riktiga brott
Sedan Djurgården i går kväll besegrat Assyriska på Stockholms Stadion i kvalet till Fotbollsallsvenskan misshandlades flera av spelarna i Assyriska av s k glädjerusiga Djurgårdssupportrar. Djurgården riskerar böter för en händelse, som det är arrangörens absoluta skyldighet att förhindra. Ungefär lika allvarligt som att visa en skylt på en samvetsfånge i Eritrea på Gamla Ullevi.
I Bandyns Eliserie upptäcktes efter tre spelade omgångar att årets nykomling, det gränsöverskridande samarbetet över Torne älv Haparanda Tornio Bandy, spelat med spelare som inte registrerats på rätt sätt. Spelarna är sedan länge odiskutabelt klara för Haparandaklubben. Det råder inga oklarheter om spelarnas hemvist, men pappaersexercisen har brustit. Haparanda hotas av Bandyförbundet inte bara med böter utan också att förlora de tre poäng, som överraskningslaget spelat ihop.
För Haparanda Tornio kan poängavdraget i värsta fall bidra till nedflyttning vid säsongens slut. Något sådant är inte att vänta för Djurgården, som inte klarade av sin skyldighet att skydda gästande lags spelare från misshandel. Förlorade poäng i gårdagens match skulle innebära att Djurgården spelade i Superettan nästa år. Det är skillnad på pappersbrott och överfallsbrott.
I Bandyns Eliserie upptäcktes efter tre spelade omgångar att årets nykomling, det gränsöverskridande samarbetet över Torne älv Haparanda Tornio Bandy, spelat med spelare som inte registrerats på rätt sätt. Spelarna är sedan länge odiskutabelt klara för Haparandaklubben. Det råder inga oklarheter om spelarnas hemvist, men pappaersexercisen har brustit. Haparanda hotas av Bandyförbundet inte bara med böter utan också att förlora de tre poäng, som överraskningslaget spelat ihop.
För Haparanda Tornio kan poängavdraget i värsta fall bidra till nedflyttning vid säsongens slut. Något sådant är inte att vänta för Djurgården, som inte klarade av sin skyldighet att skydda gästande lags spelare från misshandel. Förlorade poäng i gårdagens match skulle innebära att Djurgården spelade i Superettan nästa år. Det är skillnad på pappersbrott och överfallsbrott.
torsdag 5 november 2009
Brage é lagé
En ljum sensommarkväll för två år sedan satt jag på Vallentunavallen tillsammans med folkpartiets gruppledare i Vallentuna, Gunnel Orselius Dahl, och tittade på division 2-fotboll mellan Vallentuna och IK Brage. Brage vann efter visst besvär. Det var en trevlig match men ljusår från de höjder Brage bjöd på i början av 80-talet på dåvarande högsta svenska elitnivå. Det var något man nu bara kunde drömma om.
1980 tog sig Brage tillbaka till Allsvenskan under tränaren Rolf Zetterlund. En rad unga talangfulla spelare som målvakten Bernt Ljung, som gick till AIK och ersattes av Bengt Nilsson. Försvarsresen Göran Arnberg och den målfarliga anfallsduon Thomas Nilsson och Roger Hansson. Både 1980 och 1981 blev det hedrande fjärdeplatser. Det blev också UEFA-Cupspel med en minnesvärd hemmamatch på Domnarvsvallenmot det nya tyska topplaget Werder Bremen med bl a Rudi Völler som målspruta. Den enda match jag sett live på Vallen. 1991 var den elva säsonger långa sviten i Allsvenskan över.
För två år sedan tog sig Brage ändå upp i division 1, där förra året blev ett väldigt tungt förstaår. Vem hade kunnat ana att det redan i år skulle bära ända till kval till Superettan? Ett kval som inleddes med hemmavisnt på Vallen i söndags med 2-1. I kväll tog Brage steget upp i Superettan, ett av svensk elitfotbolls två finrum med en 1-0-vinst i bortamötet i Göteborg mot Qviding, som nu får lämna Superettan. På två år från division 2-fotbollens bakgårdar till Superettan. Brage har något på gång!
1980 tog sig Brage tillbaka till Allsvenskan under tränaren Rolf Zetterlund. En rad unga talangfulla spelare som målvakten Bernt Ljung, som gick till AIK och ersattes av Bengt Nilsson. Försvarsresen Göran Arnberg och den målfarliga anfallsduon Thomas Nilsson och Roger Hansson. Både 1980 och 1981 blev det hedrande fjärdeplatser. Det blev också UEFA-Cupspel med en minnesvärd hemmamatch på Domnarvsvallenmot det nya tyska topplaget Werder Bremen med bl a Rudi Völler som målspruta. Den enda match jag sett live på Vallen. 1991 var den elva säsonger långa sviten i Allsvenskan över.
För två år sedan tog sig Brage ändå upp i division 1, där förra året blev ett väldigt tungt förstaår. Vem hade kunnat ana att det redan i år skulle bära ända till kval till Superettan? Ett kval som inleddes med hemmavisnt på Vallen i söndags med 2-1. I kväll tog Brage steget upp i Superettan, ett av svensk elitfotbolls två finrum med en 1-0-vinst i bortamötet i Göteborg mot Qviding, som nu får lämna Superettan. På två år från division 2-fotbollens bakgårdar till Superettan. Brage har något på gång!
GO Haparanda,GO!
Haparanda Tornio Bandy, bandysamarbetet över Torneälven, där ryske tsaren drog gränsen rakt igenom det gamla Sverige, är nykomling i årets högsta bandydivision. Om spelprogrammet, som ritades upp långt nere i södra Sverige, har det skrivits spaltmeter. Det tar ingen hänsyn till förutsättningarna för nykomlingarna i norr. För de som så önskar, är det lätt att se det som ett utslag för den gängse synen bland landets bandyklubbar i söder. Oj, vad jobbigt att behöva göra en, och verkligen bara en, resa till Norrbotten under säsongen. Ska det vara nödvändigt? Och då glömmer man gärna att norrbottningarna gör många lika långa resor söderut samma säsong. Vill man vara riktigt generös mot spelprogrammets arkitekt, så kan man konstatera, att om Haparanda håller sig kvar i högsta eliten, så har säsongen varit riktigt härdande.
Men bandy på elitnivå i Sverige ska förståss spelas också i norr - må det vara Haparanda eller Kalix. Nu ger Haparnda svar på tal. Obesegrade efter två omgångar tillsammans med bara tre andra lag. Säsongen har börjat stort för Haparanda. Go Haparanda, go!
Men bandy på elitnivå i Sverige ska förståss spelas också i norr - må det vara Haparanda eller Kalix. Nu ger Haparnda svar på tal. Obesegrade efter två omgångar tillsammans med bara tre andra lag. Säsongen har börjat stort för Haparanda. Go Haparanda, go!
Gengångare i betong
Betonggrabbarna i Stockholms Handelskammare och Stockholms socialdemokrater är lika orubbliga som betongblocken de är gjutna i. Kollektivtrafik ska sprängas fram genom berget långt under marken. Visionen är en tunnelbanering runt hela landets huvudstad. Att det blir dyrare än varje annan investering i infrastruktur bekymrar varken byggare eller byggjobbare. Egenintresset är starkt.
I dagens replik på DN Debatt är huvudargumentet, att moståndarna har "ett högt tonläge". När argumenten tryter i sak är det vanligaste att kritisera hur debatten förs. När de flesta storstäder i Europa, med trånga stadskärnor och många resande, väljer att satsa på moderna, tysta, snabbgående, kapacitetsstarka och miljövänliga spårvägar i ytläge, konstaterar betonggrabbarna i Stockholm att de är ute och cyklar. I Stockholm kompletterar vi nu pendeltåg och tunnelbana med moderna spårvägar. Framtiden är inte antingen eller utan både och.
I dagens replik på DN Debatt är huvudargumentet, att moståndarna har "ett högt tonläge". När argumenten tryter i sak är det vanligaste att kritisera hur debatten förs. När de flesta storstäder i Europa, med trånga stadskärnor och många resande, väljer att satsa på moderna, tysta, snabbgående, kapacitetsstarka och miljövänliga spårvägar i ytläge, konstaterar betonggrabbarna i Stockholm att de är ute och cyklar. I Stockholm kompletterar vi nu pendeltåg och tunnelbana med moderna spårvägar. Framtiden är inte antingen eller utan både och.
måndag 2 november 2009
På TV i kväll - en del av Sveriges verkliga historia
Kunskapskanalen på TV - där Barnkanalen sänder på dagtid - sänder i kväll ett två timmars program Tema: Jiddisch kl 20.00. Det är ett i en serie program om vårt lands fem historiska nationella minoritetsspråk. Tre sändes förra hösten och jag medverkade i det om samiska. I kväll handlar det således om jiddisch, det judiska språk som med sin grund i medeltidstyska under århundraden blandats upp med både hebreiska och slaviska ord. Före förintelsen talades jiddisch av 14 miljoner människor främst i Öst- och Centraleuropa.
Tvärt emot många vanföreställningar var Sverige i forna tider inget nationellt definierat land. Där levde människor som talade olika språk och med olika kultur sida vid sida. Finska och samiska var naturliga språk i både skola och kyrka ända fram till mitten av 1800-talet. Det trauma, som präglade det som återstod av det gamla Sverige efter den brutala klyvning som landet drabbades av 1809, gav upphov till en svensknationell strömning, där det gällde att göra Sverige svenskt och till svenskarnas rike. Här var nationalismens locktoner lika frestande som på väldigt många håll i Europa.
Allt som inte var svenskt trängdes tillbaka. Kyrka och skola rensades från de historiska minoritetsspråken från slutet av 1800-talet. En försvenskningsprocess genomfördes så effektivt, att de flesta svenskar idag inte har en aning om de brott som begicks. Mycket av den rasbiologiska forskning som vi gärna förknippar med ett grannland vid södra sidan av Östersjön hade sitt ursprung vid ansedda svenska universitet. Riksdagens beslut 1999 att erkänna de fem historiska nationella minoriteterna judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar och deras språk finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska var en återupprättelse av dem och det Sverige som fanns innan förnekandet började efter 1809.
Tvärt emot många vanföreställningar var Sverige i forna tider inget nationellt definierat land. Där levde människor som talade olika språk och med olika kultur sida vid sida. Finska och samiska var naturliga språk i både skola och kyrka ända fram till mitten av 1800-talet. Det trauma, som präglade det som återstod av det gamla Sverige efter den brutala klyvning som landet drabbades av 1809, gav upphov till en svensknationell strömning, där det gällde att göra Sverige svenskt och till svenskarnas rike. Här var nationalismens locktoner lika frestande som på väldigt många håll i Europa.
Allt som inte var svenskt trängdes tillbaka. Kyrka och skola rensades från de historiska minoritetsspråken från slutet av 1800-talet. En försvenskningsprocess genomfördes så effektivt, att de flesta svenskar idag inte har en aning om de brott som begicks. Mycket av den rasbiologiska forskning som vi gärna förknippar med ett grannland vid södra sidan av Östersjön hade sitt ursprung vid ansedda svenska universitet. Riksdagens beslut 1999 att erkänna de fem historiska nationella minoriteterna judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar och deras språk finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska var en återupprättelse av dem och det Sverige som fanns innan förnekandet började efter 1809.
torsdag 29 oktober 2009
Posten revisited
För fyra veckor sedan skrev jag om att det blivit allt glesare med brevlådor också i Stockholms innerstad. Ute i landet har de ju varit bristvara länge. Skärgården hör ju inte ens till Postens verksamhetsområde. I går kväll gjorde jag nästa erfarenhet. Nu kan man inte längre posta ett brev till någon annanstans i Sverige efter kl 19.00 - inte ens utanför Stockholms Central på Vasagatan.
Tidigare kunde man på brevlådan läsa var det fanns en brevlåda med senare tömning. Nu hänvisades till en nätadress!!! Jag hade tyvärr inte min laptop till hands i vimlet utanför Centralen. Kanske gäller fler? Nu visste jag ju att det fanns en brevlåda med sen tömning på Klarabergsviadukten, så jag gick dit. Den senare tömningen är nu också imperfektum. Den fanns - förr. Nu var det också 19.00 som gäller.
Ett gammalt statligt monopol som ska verka på en marknad är den absolut sämsta kombinationen. SJ är ett annat exempel. Strategiskt har man valt att ändra sina avgångstider, så att allt färre haft någon nyttra av dem. Sedan har man kunnat lägga ned linjer med hänvisning till brisande underlag. Posten gör sedan många år likadant. Jag förstår över huvud taget inte vad Posten vill. Vad de inte vill är desto mer uppenbart - att leverera post efter kundernas behov.
Tidigare kunde man på brevlådan läsa var det fanns en brevlåda med senare tömning. Nu hänvisades till en nätadress!!! Jag hade tyvärr inte min laptop till hands i vimlet utanför Centralen. Kanske gäller fler? Nu visste jag ju att det fanns en brevlåda med sen tömning på Klarabergsviadukten, så jag gick dit. Den senare tömningen är nu också imperfektum. Den fanns - förr. Nu var det också 19.00 som gäller.
Ett gammalt statligt monopol som ska verka på en marknad är den absolut sämsta kombinationen. SJ är ett annat exempel. Strategiskt har man valt att ändra sina avgångstider, så att allt färre haft någon nyttra av dem. Sedan har man kunnat lägga ned linjer med hänvisning till brisande underlag. Posten gör sedan många år likadant. Jag förstår över huvud taget inte vad Posten vill. Vad de inte vill är desto mer uppenbart - att leverera post efter kundernas behov.
tisdag 27 oktober 2009
Trubbigt om dubbar
Det är märkligt hur enkelspårigt de flesta frågor hanteras i vårt land. Sverige är ett geografiskt mycket stort land. Det sträcker sig väldigt långt i nord-sydlig riktning med stora klimatskillnader. Det består av såväl storstad som omfattande glesbygd, Med andra ord är Sverige väldigt olika beroende på var man befinner sig. Men alla debatter har just den punkt där debattören befinner sig som utgångspunkt. Och då ska det vara på samma sätt överallt utan undantag. Likhet är riktmärket.
Debatten om däckdubbarnas vara eller inte vara är ett lysande exempel på detta. Höga partikelhalter på vissa innerstadsgator i Stockholm City är ett allvarligt hälsoproblem, som måste åtgärdas. Men, varför måste det leda till dubbdäcksförbud på landet? Miljöpartiet är allra mest extremt med sin taleskvinna Karin Svensson Smith från Lund. Totalförbud också i Lapplands inland.
Också i Roslagen är det väldigt annorlunda en fuktig senhöstmorgon när det fryser på. Nu ryktas det att Vägverket är på gång att korta den period som dubbdäck är tillåtna. Inga dubbdäck före 1 december. Men det är ju inte under högvintern som den oväntade halkan morgon och kväll uppstår utan just i början eller slutet av vintern. Visst kan det vara krångligt för den enskilde att inte kunna åka med samma däck - dubbar eller icke dubbar - överallt, men dubbförbuden måste kunna begränsas geografiskt till de stadsområden, där problemet med partikelhalter är stort. Sverige ser inte ut som Stockholms innerstad, även om många som bor och verkar där har svårt att inse det.
Debatten om däckdubbarnas vara eller inte vara är ett lysande exempel på detta. Höga partikelhalter på vissa innerstadsgator i Stockholm City är ett allvarligt hälsoproblem, som måste åtgärdas. Men, varför måste det leda till dubbdäcksförbud på landet? Miljöpartiet är allra mest extremt med sin taleskvinna Karin Svensson Smith från Lund. Totalförbud också i Lapplands inland.
Också i Roslagen är det väldigt annorlunda en fuktig senhöstmorgon när det fryser på. Nu ryktas det att Vägverket är på gång att korta den period som dubbdäck är tillåtna. Inga dubbdäck före 1 december. Men det är ju inte under högvintern som den oväntade halkan morgon och kväll uppstår utan just i början eller slutet av vintern. Visst kan det vara krångligt för den enskilde att inte kunna åka med samma däck - dubbar eller icke dubbar - överallt, men dubbförbuden måste kunna begränsas geografiskt till de stadsområden, där problemet med partikelhalter är stort. Sverige ser inte ut som Stockholms innerstad, även om många som bor och verkar där har svårt att inse det.
lördag 24 oktober 2009
Festligt på IP i Ljusdal!
I helgen är det fest på IP i Ljusdal - bandyfest. Efter mer än trettio års bandyfester - tack vare idésprutan Björn Swartswe - var vädrets makter inte nådiga sista finaldagen i fjol. Trots att detta kunde lösas ganska enkelt genom att köra finalmatcherna i Dina Arena i Edsbyn bröt paniken ut i helt oproportionerliga former. World Cup i bandy flyttas i två år till Sandviken i avvaktan på om Ljusdal bygger en egen hall. För två veckor sedan avgjordes årets Cup i Göransson Arena i Sandviken. Sportsligt av hög klass, men någon folkfest à la Ljusdal blev det inte och kan nog aldrig bli.
Ljusdal ger sig dock inte. I går kväll var det högtidlig invigning av Bandyduellen mellan Ljusdals BK och Bollnäs GIF. Ljusartisteri, stämningsfylld musik, fanborg och en bandyis fylld av knattar på skridsko. Härligt! Och LBK-ordföranden Yvonne Oscarsson leder hemtagandet av Cupen till Ljusdal 2011. Ska någon lyckas är det hon.
LBk stretade på bra i en fartfylld öppningsmatch i går kväll. Sista kvarten rann det dock iväg. Det är skillnad på effektivitet mellan Elitserie och Allsvenskan. Hoppas LBK kan täta i nattmatchen om några timmar. I eftermiddags var det dags för veteranmatch. Bollnäs vann på straffläggning efter 6-6 i full tid. Både i andra halvlek och i straffläggningen räddades GIF-arna av den inlånade LBK-keepern Lasse Öhman, även om Mårten Pahlbäck i LBK-buren gjorde kvällens mest spektakulära räddning. Lasse skulle lätt ta en plats i buren på elitnivå också idag.
Det var en särskild känsla att se veteranerna på isen igen. Lasse Öhman och Håkan Forsgren borde absolut ha fått chansen på landslagsnivå på den tiden det bar sig. Sergei Zimin, förste ryssen i LBK, och Maxim Potechkin har båda LBK-hjärta. Tord Amré var samma måltjuv som han alltid varit. Mina egna ögonstenar Stefan Blom och Micke Djäkner gjorde väl inte någon av sina mer minnesvärda matcher i kväll. Mycket bättre fart under skridskorna var det på bröderna Tommy och Lännart Nilsson. Bandyfest!
Ljusdal ger sig dock inte. I går kväll var det högtidlig invigning av Bandyduellen mellan Ljusdals BK och Bollnäs GIF. Ljusartisteri, stämningsfylld musik, fanborg och en bandyis fylld av knattar på skridsko. Härligt! Och LBK-ordföranden Yvonne Oscarsson leder hemtagandet av Cupen till Ljusdal 2011. Ska någon lyckas är det hon.
LBk stretade på bra i en fartfylld öppningsmatch i går kväll. Sista kvarten rann det dock iväg. Det är skillnad på effektivitet mellan Elitserie och Allsvenskan. Hoppas LBK kan täta i nattmatchen om några timmar. I eftermiddags var det dags för veteranmatch. Bollnäs vann på straffläggning efter 6-6 i full tid. Både i andra halvlek och i straffläggningen räddades GIF-arna av den inlånade LBK-keepern Lasse Öhman, även om Mårten Pahlbäck i LBK-buren gjorde kvällens mest spektakulära räddning. Lasse skulle lätt ta en plats i buren på elitnivå också idag.
Det var en särskild känsla att se veteranerna på isen igen. Lasse Öhman och Håkan Forsgren borde absolut ha fått chansen på landslagsnivå på den tiden det bar sig. Sergei Zimin, förste ryssen i LBK, och Maxim Potechkin har båda LBK-hjärta. Tord Amré var samma måltjuv som han alltid varit. Mina egna ögonstenar Stefan Blom och Micke Djäkner gjorde väl inte någon av sina mer minnesvärda matcher i kväll. Mycket bättre fart under skridskorna var det på bröderna Tommy och Lännart Nilsson. Bandyfest!
Miljöpartiet de röda
I diskussionen om vad som skulle kunna ske, om det hypotetiska skulle inträffa att ett främligsfientligt parti skulle bli vågmästare i riksdagen, har först fp-ledaren Jan Björklund och därefter statsminister Fredrik Reinfeldt öppnat för samarbete med miljöpartiet för att undvika en av alla oönskad vågmästarroll.
Inviten avvisas av språkröret Peter Eriksson med att avståndet till moderaterna är för stort. Uppenbarligen väldigt mycket större än till arvtagaren till Sveriges Kommunistiska Parti, där fortfarande framstående företrädare kallar sig kommunister av hela sitt hjärta. Med dem kan Peter Eriksson t o m sätta sig i gemensam regering. Men samarbete med moderaterna i en nödfallssituation för att undvika att främlingsfientliga krafter kan spela ut blocken mot varandra det är avståndet alldeles för stort för.
Tack och lov är avståndet allt större mellan språkrören och deras gräsrötter. För de som fortfarande har kvar sin anknytning till partiets rötter, är blotta tanken att miljöpartiet skulle höra hemma i ett av blocken groteskt. Forsatt Alliansstyre efter valet 2010 innebär att Peter Eriksson vare sig är minister i en vänsterregering eller språkrör.
Inviten avvisas av språkröret Peter Eriksson med att avståndet till moderaterna är för stort. Uppenbarligen väldigt mycket större än till arvtagaren till Sveriges Kommunistiska Parti, där fortfarande framstående företrädare kallar sig kommunister av hela sitt hjärta. Med dem kan Peter Eriksson t o m sätta sig i gemensam regering. Men samarbete med moderaterna i en nödfallssituation för att undvika att främlingsfientliga krafter kan spela ut blocken mot varandra det är avståndet alldeles för stort för.
Tack och lov är avståndet allt större mellan språkrören och deras gräsrötter. För de som fortfarande har kvar sin anknytning till partiets rötter, är blotta tanken att miljöpartiet skulle höra hemma i ett av blocken groteskt. Forsatt Alliansstyre efter valet 2010 innebär att Peter Eriksson vare sig är minister i en vänsterregering eller språkrör.
torsdag 22 oktober 2009
Greg Hancock - Den störste
Greg Hancock slutar köra för Rospiggarna efter femton säsonger. Femton säsonger i samma speedwayklubb är stort för en förare i allra högsta världsklass. En sådan lojalitet är sällsynt. Även förare fostrade i Rospiggarna sätter sig själv främst när pengar och framtidsutsikter lockar på andra sidan ån. Men Greg Hancock är en ovanligt stor idrottsman - den störste i Roslagen på mycket länge. Roslagen kan bara känna en djup tacksamhet över de femton år Greg Hancock skänkt bygden. De sportsliga prestationer han skänkt publiken på Orionparken är oräkneliga. Tack!
tisdag 20 oktober 2009
De breda grabbarnas allians
På DN Debatt i lördags presenterades en ny allians i Stockholmspolitiken - Socialdemokraterna och Stockholms Handelskammare. De två främsta förespråkarna för ett omfattande sprängande och borrande fram och tillbaka under Stockholmsregionens centrala delar för ett tunnelbanenät kors och tvärs genom regionens begrgrund. Det är svårt att inte höra den tvåstämmiga men samstämda körsången i bakgrunden av byggoligopol och byggfack. Byggnads är ju t ex socialdemokraternas enskilt största valfinansiär. Egenintresset sviker sällan.
Några påpekanden inledningsvis. Handelskammaren var på sin tid den främsta kritikern av förverkligandet av Tvärbanan - den i modern tid mest succéfyllda kollektivtrafiksatsningen i Stockholmsregionen. Oavsett vad som händer i resten av världen går det bara bilar ovan jord och tunnelbana under jord i Handelskammarens världsbild.
I artikel påstås det moderata trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm ha strukit finansieringen av tunnelbana till Nya Karolinska Sjukhuset/Norra Stationsområdet. Innehållet i landshövding Per Unckels länstrafikplan - i den fanns ingen tunnelbana - ställde sig också socialdemokraterna och deras trafikpolitiska talesman Lars Dahlberg bakom så sent som i juni månad. Insikten om att socialdemokraterna befinner sig i ett opinionsmässigt fritt fall i Stockolmsregionen legitimerar sedan dess tydligen varje övergrepp på sanningen.
Den socialdemokratiska paniken i Stockholmsregionen avslöjas dessutom tydligt med den nya alliansen med Handelskammaren. Med denna omöjliggörs i praktiken varje alliansbygge med miljöpartiet på länsnivå, om inte miljöpartiet lägger sig platt på rygg. Men, det anser sig nog inte socialdemokraterna behöva bry sig om. Väljarna kommer ändå inte att ge något majoritetsmandat till en vänsterallians i Stockholms läns landsting.
Mycket talar också för att det som också förenar socialdemokrater och Handelskammare är att de tillsammans utgör den nya skattehöjaralliansen. Hur ska annars alla tunnlar under Stockholm finansieras? Eller är det omprioriteringar från offentligfinansierad sjukvård till privat? Kanske inte oväntat från Handelskammaren, men socialdemokraterna?
Nej, vad vi ser är framför allt de breda grabbarnas allians. Här ska inte lekas med modellspårvägar utan sprängas och brytas fram genom berggrunden. Så bevisar man sin manlighet.
Några påpekanden inledningsvis. Handelskammaren var på sin tid den främsta kritikern av förverkligandet av Tvärbanan - den i modern tid mest succéfyllda kollektivtrafiksatsningen i Stockholmsregionen. Oavsett vad som händer i resten av världen går det bara bilar ovan jord och tunnelbana under jord i Handelskammarens världsbild.
I artikel påstås det moderata trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm ha strukit finansieringen av tunnelbana till Nya Karolinska Sjukhuset/Norra Stationsområdet. Innehållet i landshövding Per Unckels länstrafikplan - i den fanns ingen tunnelbana - ställde sig också socialdemokraterna och deras trafikpolitiska talesman Lars Dahlberg bakom så sent som i juni månad. Insikten om att socialdemokraterna befinner sig i ett opinionsmässigt fritt fall i Stockolmsregionen legitimerar sedan dess tydligen varje övergrepp på sanningen.
Den socialdemokratiska paniken i Stockholmsregionen avslöjas dessutom tydligt med den nya alliansen med Handelskammaren. Med denna omöjliggörs i praktiken varje alliansbygge med miljöpartiet på länsnivå, om inte miljöpartiet lägger sig platt på rygg. Men, det anser sig nog inte socialdemokraterna behöva bry sig om. Väljarna kommer ändå inte att ge något majoritetsmandat till en vänsterallians i Stockholms läns landsting.
Mycket talar också för att det som också förenar socialdemokrater och Handelskammare är att de tillsammans utgör den nya skattehöjaralliansen. Hur ska annars alla tunnlar under Stockholm finansieras? Eller är det omprioriteringar från offentligfinansierad sjukvård till privat? Kanske inte oväntat från Handelskammaren, men socialdemokraterna?
Nej, vad vi ser är framför allt de breda grabbarnas allians. Här ska inte lekas med modellspårvägar utan sprängas och brytas fram genom berggrunden. Så bevisar man sin manlighet.
måndag 19 oktober 2009
Gunnar Andrén om provvalet
Gunnar Andrén har misslyckats få in denna kommentar på min blogg och har bett att jag lägger ut den.
"Hej! Jag vill varmt gratulera Lennart och Norrtälje. Nu finns en god chans att få en riktig liberal bosatt i Gräddö i riksdagen - nu är det väljarna som har makten.
Och det är nog väldigt rätt som Lennart säger: De 1,4 miljonerna som bor i Stockholms län utanför Stockholms stad behöver "egna" riksdagsledamöter. Nina, jag och Lennart är just sådana företrädare.
Än en gång: Grattis!
Gunnar Andrén
Stocksund"
"Hej! Jag vill varmt gratulera Lennart och Norrtälje. Nu finns en god chans att få en riktig liberal bosatt i Gräddö i riksdagen - nu är det väljarna som har makten.
Och det är nog väldigt rätt som Lennart säger: De 1,4 miljonerna som bor i Stockholms län utanför Stockholms stad behöver "egna" riksdagsledamöter. Nina, jag och Lennart är just sådana företrädare.
Än en gång: Grattis!
Gunnar Andrén
Stocksund"
fredag 16 oktober 2009
Ett riktigt varmt tack!
Nu är resultatet av folkpartiets provval till riksdagen i Stockholms län klart. Konkurrensen var hårdare än någonsin. Inte mindre än sex rikspolitiker bosatta i Stockholm stad, som är egen valkrets med egen riksdagslista, ställde i år upp som kandidater också i länet. På vilken lista de sex - partiledare Jan Björklund, minister Nyamko Sabuni, partisekreterare Erik Ullenhag samt riksdagsledamöterna Carl B Hamilton, Barbro Westerholm och Fredrik Malm - slutligen kandiderar återstår att se. Alla sex kom tillsammans med Birgitta Ohlsson överst också i provvalet i stan’.
Gunnar Andrén från Danderyd - den ende av länets riksdagsledamöter idag, som ägnar ett omfattande intresse åt politiska frågor som berör just länet - landets största riksdagsvalkrets - tog sig in på en hedrande 6:e plats. Nina Lundström, vårt oppositionsråd i Sundbyberg - bostadspolitisk talesman i riksdagen 2002-2006 - kom på 8:e plats, men hade 7:e flest ettor på provvalssedlarna. När länets riksdagslista spikas i mitten av november ska länets två egna toppkandidater Gunnar och Nina självklart ha valbara platser!
För egen del kan jag bara uttala ett djupt känt varmt tack till alla partivänner, som med sin röst uttryckt sitt stöd för min kandidatur. Det här var tredje gången jag ställde upp i ett provval i Stockholms län. Trots den hårda konkurrensen förbättrade jag mina resultat från provvalen 2002 och 2006. Jag vill gärna se det som ett resultat av tydliga ställningstaganden också i kontroversiella frågor. En klar 9:e plats och plats nummer tre av de kandidater som bor och verkar i länet är i alla händelser en utomordentligt stark uppmuntran i mitt fortsatta arbetet. Jag står givetvis till förfogande på riksdagsvalsedeln!
Gunnar Andrén från Danderyd - den ende av länets riksdagsledamöter idag, som ägnar ett omfattande intresse åt politiska frågor som berör just länet - landets största riksdagsvalkrets - tog sig in på en hedrande 6:e plats. Nina Lundström, vårt oppositionsråd i Sundbyberg - bostadspolitisk talesman i riksdagen 2002-2006 - kom på 8:e plats, men hade 7:e flest ettor på provvalssedlarna. När länets riksdagslista spikas i mitten av november ska länets två egna toppkandidater Gunnar och Nina självklart ha valbara platser!
För egen del kan jag bara uttala ett djupt känt varmt tack till alla partivänner, som med sin röst uttryckt sitt stöd för min kandidatur. Det här var tredje gången jag ställde upp i ett provval i Stockholms län. Trots den hårda konkurrensen förbättrade jag mina resultat från provvalen 2002 och 2006. Jag vill gärna se det som ett resultat av tydliga ställningstaganden också i kontroversiella frågor. En klar 9:e plats och plats nummer tre av de kandidater som bor och verkar i länet är i alla händelser en utomordentligt stark uppmuntran i mitt fortsatta arbetet. Jag står givetvis till förfogande på riksdagsvalsedeln!
torsdag 15 oktober 2009
Välkommen!
Listan över bloggar jag följer har fått nya medlemmar. Min gode vän Mats Hasselgren, folkpartiets mest framgångsrika kommunpolitiker i Stockholmsregionen, oppositionsråd i Täby, har startat en blogg Med liberala Täbyögon, där vi kan följa det liberala alternativet i en kommun, där moderaterna tror att de kan göra vad de vill och hur de vill.
En fritänkare av betydande mått är Annika Nordgren Christensen, god vän och miljöpartist, som satt stark personlig prägel på miljöpartiets försvars- och säkerhetspolitik från sitt inträde i riksdagen 1994 och fram till sitt överraskande avsked från försvarsberedningen i vintras. Hennes blogg Försvarsbloggen lästes av alla som ville veta vad som var värt att veta på området och saknades stort sedan den tystnat i vintras. Nu är Annika på banan igen med ett par vänner på Världens blogg.
Allt är inte politik och samhällsanalys. Mona Mörtlund, den finstämda poeten från Kangos i Tornedalen, skriver på meänkieli för både barn och vuxna, både lyrik och dramatik. I höst kom hennes andra diktsamling "Mörtlunds Mona". För ett år sedan hade jag den fantastiska förmånen att höra Mona och Simon Marainen, same från Nedre Soppero, framföra dikt och jojk på samiska, meänkieli och svenska på temat "Denna älvs vatten är jag". Hennes blogg heter just Mona Mörtlund - Denna älvs vatten är jag.
En fritänkare av betydande mått är Annika Nordgren Christensen, god vän och miljöpartist, som satt stark personlig prägel på miljöpartiets försvars- och säkerhetspolitik från sitt inträde i riksdagen 1994 och fram till sitt överraskande avsked från försvarsberedningen i vintras. Hennes blogg Försvarsbloggen lästes av alla som ville veta vad som var värt att veta på området och saknades stort sedan den tystnat i vintras. Nu är Annika på banan igen med ett par vänner på Världens blogg.
Allt är inte politik och samhällsanalys. Mona Mörtlund, den finstämda poeten från Kangos i Tornedalen, skriver på meänkieli för både barn och vuxna, både lyrik och dramatik. I höst kom hennes andra diktsamling "Mörtlunds Mona". För ett år sedan hade jag den fantastiska förmånen att höra Mona och Simon Marainen, same från Nedre Soppero, framföra dikt och jojk på samiska, meänkieli och svenska på temat "Denna älvs vatten är jag". Hennes blogg heter just Mona Mörtlund - Denna älvs vatten är jag.
onsdag 14 oktober 2009
Världsbäst i höjda skatter
I en DNDebatt-artikel i början av hösten skrev fyra socialdemokratiska kommunalråd i Stockholmsregionen att "Bilden av att socialdemokraterna alltid ser ett utrymme att höja skatten eller införa en ny måste suddas ut." Självinsikten är slående men uppgiften är gigantisk.
Inför valet 2010 utlovar både Mona Sahlin, landstingsoppositionsrådet ingela Nylund Watz och oppositionsrådet i Norrtälje Elisabeth Björk höjd skatt. Över detta reflekterar jag i en debattartikel "Tuffa skattesmällar om vänstern vinner valet" i gårdagens Norrtelje Tidning.
Inför valet 2010 utlovar både Mona Sahlin, landstingsoppositionsrådet ingela Nylund Watz och oppositionsrådet i Norrtälje Elisabeth Björk höjd skatt. Över detta reflekterar jag i en debattartikel "Tuffa skattesmällar om vänstern vinner valet" i gårdagens Norrtelje Tidning.
Riv upp och gör om!
I dag fattar riksdagen beslut om den nya FRA-lagen efter ett antal omplåstringar. Beslutet blir det väntade. Det har sedan länge lagts alldeles för mycket prestige i vågskålen för att något annat skulle vara möjligt. Jag vet sedan tolv år i försvarspolitiken, att socialdemokraterna alltid bjudit in oppositionen att vara med om svåra och långsiktiga beslut. Men, det har alltid handlat om att vara delaktig i det beslut som socialdemokraterna dikterat. Den uteblivna dialogen om FRA-lagen inleddes redan under regeringen Göran Persson. De moderata försvarsministrar som sedan tagit över stafettpinnen har inte varit bättre.
Dagens beslut är ett oöverskådligt lappverk. Dess trovärdighet undergrävs ytterligare av hur processen gått till. I dagens SvD avslöjas att flertalet av ledamöterna i försvarsutskottet - det utskott som tragglat sig igenom lagförslaget - har bristfälliga kunskaper om hur det ska fungera. Om det kommer att fungera får vi kanske veta senare, men det kan också bli så, att bristerna kommer att döljas i avsiktliga dimridåer.
Vi behöver signalspaning också i Sverige. Vi behöver i allt högre utsträckning ta behovet av ett fungerande integritetsskydd på allvar. Och vi behöver få en politisk process som väcker respekt hos medborgarna. Allt detta talar för att FRA-lagen bör rivas upp och göras om från början. Det har givetvis ett pris. Priset för att inte göra det är mycket högre.
Dagens beslut är ett oöverskådligt lappverk. Dess trovärdighet undergrävs ytterligare av hur processen gått till. I dagens SvD avslöjas att flertalet av ledamöterna i försvarsutskottet - det utskott som tragglat sig igenom lagförslaget - har bristfälliga kunskaper om hur det ska fungera. Om det kommer att fungera får vi kanske veta senare, men det kan också bli så, att bristerna kommer att döljas i avsiktliga dimridåer.
Vi behöver signalspaning också i Sverige. Vi behöver i allt högre utsträckning ta behovet av ett fungerande integritetsskydd på allvar. Och vi behöver få en politisk process som väcker respekt hos medborgarna. Allt detta talar för att FRA-lagen bör rivas upp och göras om från början. Det har givetvis ett pris. Priset för att inte göra det är mycket högre.
tisdag 13 oktober 2009
Kinesisk rättvisa med EUs hjälp
Den 5 juli bröt omfattande oroligheter ut i Xinjiangs huvudstad Urumqi. Xinjiang är den västliga provins som Folkrepubliken Kina införlivade 1949 utan att dess uighuriska befolkning hade någon talan. Genom en systematisk och omfattande folkförflyttning har den uighuriska befolkningen försatts i numerisk minoritet i sitt eget land och dessutom gjorts till andra klassens invånare. Mönstret är detsamma som i Tibet.
Åsikterna om händelseutvecklingen den 5 juli går isär. De kinesiska säkerhetsstyrkorna gick i alla händelser till brutalt angrepp mot uighurer under majoritetskinesernas både bifall och medverkan. Ett koloniserat och underkuvat folk ska veta sin plats.
I går kom den första domen från domstolsförhandlingarna i oroligheternas spår. Sex dömda till döden och en till livstids fängelse. Alla givetvis uighurer. Det är de som ska lära sig sin läxa. Att domstolförhandlingarna är iscensatta uppifrån på sedvanligt manér är kanske inte så konstigt. EU brukar berömma sig över de insatser som görs för att lära kinesiska rättsmyndigheter grundläggande mänskliga rättigheter. Men det gäller förståss inte dem som har en annan syn på sakernas tillstånd än makthavarna i Beijing.
Åsikterna om händelseutvecklingen den 5 juli går isär. De kinesiska säkerhetsstyrkorna gick i alla händelser till brutalt angrepp mot uighurer under majoritetskinesernas både bifall och medverkan. Ett koloniserat och underkuvat folk ska veta sin plats.
I går kom den första domen från domstolsförhandlingarna i oroligheternas spår. Sex dömda till döden och en till livstids fängelse. Alla givetvis uighurer. Det är de som ska lära sig sin läxa. Att domstolförhandlingarna är iscensatta uppifrån på sedvanligt manér är kanske inte så konstigt. EU brukar berömma sig över de insatser som görs för att lära kinesiska rättsmyndigheter grundläggande mänskliga rättigheter. Men det gäller förståss inte dem som har en annan syn på sakernas tillstånd än makthavarna i Beijing.
måndag 12 oktober 2009
Den symboliska fyllan
Att se ett samband mellan alkoholförtäring och fotbollsvåld anser en ledande stockholmspolitiker mest vara uttryck för symbolpolitik. Att det är familjefest med många barn på läktarna, när elitklubbarna Brommapojkarna, Assyriska och Syrianska spelar för nyktra supportrar medan huliganism och våldsutbrott präglar matcher med AIK, Djurgården och Hammarby inför inte bara måttligt berusade fans har säkert helt andra orsaker. Varför leta så lättköpta sammanhang? Då skulle man kanske behöva vidta åtgärder och inte kunna nöja sig med att vara bekymrad.
söndag 11 oktober 2009
För många L i fotboll!
Frågan är inte vare sig om det var orättvist eller om det var fråga om bortdömning. Sverige spelade bort platsen i VM i Sydafrika långt tidigare - i match efter match. Fotboll handlar om att göra mål - ju fler dess bättre. I Sverige tror man sig kunna både gå till VM och vinna SM genom att inte göra fler mål än absolut nödvändigt. Resultatet talar för sig.
Nu är det dags för en städning uppifrån och ned i fotbollens trappa. En rad L bör lämna plats för kreativitet och fantasi. Lagrell, Lagerbäck, Larsson ......
Nu är det dags för en städning uppifrån och ned i fotbollens trappa. En rad L bör lämna plats för kreativitet och fantasi. Lagrell, Lagerbäck, Larsson ......
Belastning - ingen tillgång
Kändisadvokater har på senare tid på sina håll upplevts som en tillgång för vissa politiska partier. För politiken är de sällan en tillgång, däremot oftast en belastning. Ingen nämnd och ingen glömd.
fredag 9 oktober 2009
Så pinsamt!
För ett år sedan skrev jag följande på min blogg, när norska stortingets Nobelkommitté presenterat 2008 års fredspristagare. "Den norska Nobelkommittén har aldrig utmärkt sig för särskilt modiga ställningstaganden. Alldeles för ofta har besluten om Nobels fredspris fattats med utgångspunkt från vart dagens vindar blåser. Det gör att fredspriset väldigt sällan fått någon avgörande effekt på utvecklingen framöver." Det konstaterandet står sig bara alltför väl.
tisdag 6 oktober 2009
I vems knä sitter Kjell Jansson?
I höst avgörs en rad viktiga frågor om hur vägar och järnvägar ska utvecklas de kommande femton åren. Det är strategiskt viktiga frågor för hela landet, för Stockholmsregionen och också för Roslagen. De sex Roslagskommunerna Danderyd, Täby, Vaxholm, Österåker, Vallentuna och Norrtälje har tillsammans 230.000 invånare. Det är lika mycket som ett mindre svenskt län. Roslagen har den lägsta kollektivtrafikandelen, eftersom särskilt den spårbundna trafiken är så eftersatt.
Nu byggs Roslagsbanan ut till en modern järnväg med dubbelspår och betydligt både snabbare och tätare trafik. Nu öppnas möjligheter som förr var otänkbara. En resa från Rimbo till Östra Station skulle kunna gå på 40 minuter. Det klarar varken bil eller buss. Inför de kommande besluten på läns- och riksnivå har därför frågan om förlängning till Rimbo väckts, bl a av folkpartiets kommunal- och oppositionsråd runt om i Roslagen.
Men från Norrtäljes politiska ledning - Rimbo ligger i Norrtälje, om de har glömt det - har det varit kompakt tyst. När Roslagskommunerna för ett par veckor avgav ett gemensamt remissvar på de kommande infrastrukturbesluten väcktes frågan på nytt av folkpartiets företrädare. Inte ett ord om detta i det yttrande som de moderata kommunalråden inklusive Kjell Jansson beslutade. Det enda som står är att man välkomnar en fortsatt utredning av Roslagspilen, ett pendeltåg, som någon gång om ett par generationer skulle kunna dras upp längs Roslagskusten.
Nu säger de moderata kommunalråden på hemmaplan - också Kjell Jansson, påstås det - att det kan betyda många olika saker. Varför säger man då inte det i de skrivelser som går till högre nivå, där de slutliga besluten fattas. Där läser man det utsagda och inte det outsagda. Jo, de moderata kommunalråden är sinsemellan oeniga, och då gäller det lojalt att inte visa upp några sprickor i fasaden.
I morgon den 7 oktober ska Roslagskommunerna yttra sig över förslaget till Regional Utvecklingsplan för Stockholmsregionen 2010. Frågan om Roslagsbanan till Rimbo kommer upp igen - återigen på förslag av folkpartiets företrädare. Är Kjell Janssons lojalitet även denna gång starkare gentemot de moderata bröderna i andra kommuner än t ex Rimbobornas intressen? I vems knä sitter Kjell Jansson?
Nu byggs Roslagsbanan ut till en modern järnväg med dubbelspår och betydligt både snabbare och tätare trafik. Nu öppnas möjligheter som förr var otänkbara. En resa från Rimbo till Östra Station skulle kunna gå på 40 minuter. Det klarar varken bil eller buss. Inför de kommande besluten på läns- och riksnivå har därför frågan om förlängning till Rimbo väckts, bl a av folkpartiets kommunal- och oppositionsråd runt om i Roslagen.
Men från Norrtäljes politiska ledning - Rimbo ligger i Norrtälje, om de har glömt det - har det varit kompakt tyst. När Roslagskommunerna för ett par veckor avgav ett gemensamt remissvar på de kommande infrastrukturbesluten väcktes frågan på nytt av folkpartiets företrädare. Inte ett ord om detta i det yttrande som de moderata kommunalråden inklusive Kjell Jansson beslutade. Det enda som står är att man välkomnar en fortsatt utredning av Roslagspilen, ett pendeltåg, som någon gång om ett par generationer skulle kunna dras upp längs Roslagskusten.
Nu säger de moderata kommunalråden på hemmaplan - också Kjell Jansson, påstås det - att det kan betyda många olika saker. Varför säger man då inte det i de skrivelser som går till högre nivå, där de slutliga besluten fattas. Där läser man det utsagda och inte det outsagda. Jo, de moderata kommunalråden är sinsemellan oeniga, och då gäller det lojalt att inte visa upp några sprickor i fasaden.
I morgon den 7 oktober ska Roslagskommunerna yttra sig över förslaget till Regional Utvecklingsplan för Stockholmsregionen 2010. Frågan om Roslagsbanan till Rimbo kommer upp igen - återigen på förslag av folkpartiets företrädare. Är Kjell Janssons lojalitet även denna gång starkare gentemot de moderata bröderna i andra kommuner än t ex Rimbobornas intressen? I vems knä sitter Kjell Jansson?
måndag 5 oktober 2009
Heder åt Gefle IF, BK Häcken och BP!
Bara tre allsvenska fotbollsklubbar har kuraget att gå emot den allmänna trenden att fotboll och alkohol hör ihop. Ingen servering av starkare dryck än lättöl. Minskar kanske de direkta intäkterna från alkoholförsäljningen, men ger å andra sidan kanske ökade biljettintäkter för barnfamiljer och andra som vågar gå och njuta av fotbollen utan att behöva vara rädd för den överförfriskade dräggen.
SvD:s kartläggning idag visar på en beklämmande strutsmentalitet hos klubbar och tillståndsgivare. Det var värre förr, när åskådare fyllde på under pågående match från medhavd alkohol, lyder ett argument. Den ska inte kunna komma in, om visitationen fungerar korrekt. Folk var fullare redan när de kom förr. Ingen arrangör är tvungen att släppa in berusade åskådare. Vi har bättre koll, när det sker genom servering. Den kollen är noll, vilket varje besökare på t ex Råsunda kan notera. Det kan inte vara fel att ha lite trevligt med en öl på läktaren. Det är inte trevligt, när det blir alldeles för många alldeles för ofta.
SvD:s kartläggning idag visar på en beklämmande strutsmentalitet hos klubbar och tillståndsgivare. Det var värre förr, när åskådare fyllde på under pågående match från medhavd alkohol, lyder ett argument. Den ska inte kunna komma in, om visitationen fungerar korrekt. Folk var fullare redan när de kom förr. Ingen arrangör är tvungen att släppa in berusade åskådare. Vi har bättre koll, när det sker genom servering. Den kollen är noll, vilket varje besökare på t ex Råsunda kan notera. Det kan inte vara fel att ha lite trevligt med en öl på läktaren. Det är inte trevligt, när det blir alldeles för många alldeles för ofta.
lördag 3 oktober 2009
Man bugar!
Jag är ingen ÖIS-fantast. Tvärtom var mitt val av IFK Göteborg som favoritlag våren 1958 ett tufft val, då alla kompisarna på gatan i södra Göteborg höll på ÖIS. Idag klappade dock fotbollshjärtat för de röd-blåas heroiska kamp i ösregnet på Gamla Ullevi. 4-2 blev slutsiffrorna mot guldaspiranten och regerande svenska mästarna Kalmar FF. Och siffrorna var inte för stora.
Sedan stjärnsmällen 1-5 i baken i första matchen i våras mot GAIS har de röd-blå varit totalt avsågade i tabellens botten. Skadorna på nyckelspelare som Marcus Allbäck har varit otaliga. Frågan har bara varit vilket lag som ska följa ÖIS i nedflyttningen.
Men, där det finns hjärta, där ger man aldrig upp. Det har inte ÖIS gjort. Med landslagets mångårige måltjuv Marcus Allbäck på nytt på läktaren spelade de röd-blå ut Kalmar efter noter. Vilja och finess var vinnarmelodin. Så som det ska vara i fotboll. Med fyra omgångar kvar är ÖIS för första gången inte sist i tabellen - inte ens näst sist.
Sedan stjärnsmällen 1-5 i baken i första matchen i våras mot GAIS har de röd-blå varit totalt avsågade i tabellens botten. Skadorna på nyckelspelare som Marcus Allbäck har varit otaliga. Frågan har bara varit vilket lag som ska följa ÖIS i nedflyttningen.
Men, där det finns hjärta, där ger man aldrig upp. Det har inte ÖIS gjort. Med landslagets mångårige måltjuv Marcus Allbäck på nytt på läktaren spelade de röd-blå ut Kalmar efter noter. Vilja och finess var vinnarmelodin. Så som det ska vara i fotboll. Med fyra omgångar kvar är ÖIS för första gången inte sist i tabellen - inte ens näst sist.
EUdemokratin har segrat
Det berömda EU-konventet inrättades för att öka demokratin inom EU och föra fler av besluten närmare medborgarna. I maktkampen mellan regeringar, kommissionen och parlamentet blev resultatet att fler beslut fördes längre bort från medborgarna. I en folkomröstning om något så fundamentalt som de grundläggande spelreglerna mellan nationell och europeisk nivå fick det irländska folket möjlighet att uttala sin uppfattning. Det blev NEJ.
Men, frågan om var besluten inom EU ska fattas är alldeles för viktig för att medborgarna ska få säga sitt. I Sverige blev det minsann ingen folkomröstning. Det vet ju ingen hur det skulle ha kunnat gå. Så ansvarslös kan man inte få vara. Men ett NEJ är bara ett NEJ i vissa sammanhang. I EU ser makthavarna till att det blir en ny folkomröstning, så att rätt resultat förr eller senare kan segra. Signalen är klar. Makten har förts ännu högre upp över medborgarnas huvuden. Det var ju det som var avsikten med Lissabonfördraget.
Men, frågan om var besluten inom EU ska fattas är alldeles för viktig för att medborgarna ska få säga sitt. I Sverige blev det minsann ingen folkomröstning. Det vet ju ingen hur det skulle ha kunnat gå. Så ansvarslös kan man inte få vara. Men ett NEJ är bara ett NEJ i vissa sammanhang. I EU ser makthavarna till att det blir en ny folkomröstning, så att rätt resultat förr eller senare kan segra. Signalen är klar. Makten har förts ännu högre upp över medborgarnas huvuden. Det var ju det som var avsikten med Lissabonfördraget.
fredag 2 oktober 2009
Varumärket Posten
Letade en brevlåda igår. Fick leta länge. De blir allt färre. Och det var inte i Norrlands inland, där det ju som bekant är glest, utan i Stockholms innerstad. Det gav mig anledning att fråga mig själv flera gånger, varför jag egentligen skickar brev. Och det är väl själva poängen bakom Postens rationaliseringar och indragningar - nämligen att allt fler ska överge just tanken att skicka brev.
Nu vet jag att Posten är skickliga på att visa upp statistik på alla ledder, som visar att underlaget för en bred postbefordran sjunkit drastiskt. Det är bara så att Posten har en väldigt egen bild av vad som är hönan och vad som är ägget. Redan för tjugofem år sedan kunde jag först i Linköping och sedan i Ljusdal konstatera, att Postens tömningstider glesades ut och lades allt tidigare på dagen, för att den som var sysselsatt på dagtid inte skulle hinna fixa och posta ett brev vid dagens slut, så att det var framme nästa dag.
Idag har Posten i det närmaste nått sitt mål. Och för mig får Posten ha vilken affärsidé som helst - också om den inte inbegriper mig och mina behov. Vad jag däremot inte kan förstå, är hur Posten fortfarande kan få behålla äganderätten till varumärket Posten. Det borde utauktioneras till någon som har ett genuint intresse av idén bakom - nämligen att befordra post.
Nu vet jag att Posten är skickliga på att visa upp statistik på alla ledder, som visar att underlaget för en bred postbefordran sjunkit drastiskt. Det är bara så att Posten har en väldigt egen bild av vad som är hönan och vad som är ägget. Redan för tjugofem år sedan kunde jag först i Linköping och sedan i Ljusdal konstatera, att Postens tömningstider glesades ut och lades allt tidigare på dagen, för att den som var sysselsatt på dagtid inte skulle hinna fixa och posta ett brev vid dagens slut, så att det var framme nästa dag.
Idag har Posten i det närmaste nått sitt mål. Och för mig får Posten ha vilken affärsidé som helst - också om den inte inbegriper mig och mina behov. Vad jag däremot inte kan förstå, är hur Posten fortfarande kan få behålla äganderätten till varumärket Posten. Det borde utauktioneras till någon som har ett genuint intresse av idén bakom - nämligen att befordra post.
torsdag 1 oktober 2009
Allting glömt, ingenting lärt!
Idag firar Folkrepubliken Kina sin 60-årsdag. Den 1 oktober 1949 utropade Mao Zedong den nya staten efter segern i det blodiga inbördeskrig som rasat i flera decennier, också parallellt med kriget mot de japanska inkräktarna under 30-talet fram till krigsslutet 1945.
Utan yttre fiender vände sig Mao därefter mot alla verkliga och inbillade motståndare inom det kinesiska folket. Maos excesser gentemot dessa blev minst lika blodiga. Mao står tillsammans med Hitler och Stalin gemensamt på förstaplatsen för 1900-talets värsta massmördare. Ideologiska förtecken dolde bara ytligt de illdåd som alla tre bar det yttersta ansvaret för.
När Kina idag firar sitt 60-årsjubiléum sitter Maos porträtt som vanligt på sin hedersplats på Himmelska Fridens Port, den plats där han utropade Folkrepubliken för 60 år sedan. Ingen kinesisk ledare vågar med ett andetag beröra de brott mot mänskligheten som Mao var arkitekten bakom. Det kinesiska folket har fått betala ett ohyggligt pris för en paranoid och gränslöst maktlysten despot. Dagens kinesiska ledare låtsas ha glömt allt och ingenting lärt.
På Himmelska Fridens Torg har företrädare för världens stater varit med och deltagit i firandet. Inte heller de har lärt någonting och låtsas ha glömt allt. Låt oss bara föreställa oss reaktionerna på något lokalt porträtt av Hitler i någon bortglömd landsortshåla. Vilket ramaskri världen över det skulle ha föranlett. Å andra sidan spelar den ryske ledaren Putin ganska ohöljt på nationalistiska stämningar kring Stalin utan att omvärlden låtsas om något.
Men, detta är inte bara historia. Samma omvärld vänder ryggen till den enda fullblodsdemokratin i den kinesiska språk- och kultursfären på andra sidan Taiwan-sundet. Kinas dissidenter misshandlas å det brutalaste hur många kurser om mänskliga rättigheter EU-staterna än bjuder på. Och såväl tibetaner som uighurer får med sitt blod betala viljan att upprätthålla sin identitet och rätt till självbestämmande gentemot den kinesiska kolonialmakten. Men världssamfundet firar 60 år sedan Mao Zedong utropade Folkrepubliken Kina.
Utan yttre fiender vände sig Mao därefter mot alla verkliga och inbillade motståndare inom det kinesiska folket. Maos excesser gentemot dessa blev minst lika blodiga. Mao står tillsammans med Hitler och Stalin gemensamt på förstaplatsen för 1900-talets värsta massmördare. Ideologiska förtecken dolde bara ytligt de illdåd som alla tre bar det yttersta ansvaret för.
När Kina idag firar sitt 60-årsjubiléum sitter Maos porträtt som vanligt på sin hedersplats på Himmelska Fridens Port, den plats där han utropade Folkrepubliken för 60 år sedan. Ingen kinesisk ledare vågar med ett andetag beröra de brott mot mänskligheten som Mao var arkitekten bakom. Det kinesiska folket har fått betala ett ohyggligt pris för en paranoid och gränslöst maktlysten despot. Dagens kinesiska ledare låtsas ha glömt allt och ingenting lärt.
På Himmelska Fridens Torg har företrädare för världens stater varit med och deltagit i firandet. Inte heller de har lärt någonting och låtsas ha glömt allt. Låt oss bara föreställa oss reaktionerna på något lokalt porträtt av Hitler i någon bortglömd landsortshåla. Vilket ramaskri världen över det skulle ha föranlett. Å andra sidan spelar den ryske ledaren Putin ganska ohöljt på nationalistiska stämningar kring Stalin utan att omvärlden låtsas om något.
Men, detta är inte bara historia. Samma omvärld vänder ryggen till den enda fullblodsdemokratin i den kinesiska språk- och kultursfären på andra sidan Taiwan-sundet. Kinas dissidenter misshandlas å det brutalaste hur många kurser om mänskliga rättigheter EU-staterna än bjuder på. Och såväl tibetaner som uighurer får med sitt blod betala viljan att upprätthålla sin identitet och rätt till självbestämmande gentemot den kinesiska kolonialmakten. Men världssamfundet firar 60 år sedan Mao Zedong utropade Folkrepubliken Kina.
tisdag 29 september 2009
söndag 27 september 2009
När det är som bäst
För 25 år sedan började jag arbeta på dåvarande Invandrarverket. En av mina första uppgifter blev att vara kontaktperson gentemot de Assyriska och Syrianska Riksförbunden. Syriskt-ortodoxa kristna från främst sydöstra Turkiet hade under 70-talet funnit en fristad i Sverige. I Turkiet kunde, ville eller brydde sig inte de turkiska myndigheterna om att skydda mot de ständiga övergreppen och förföljelsen från framför allt olika kurdiska klanhövdingar. Idag finns ett fåtal syriskt-ortodoxa kvar i Turkiet.
För 25 år sedan var motsättningarna mellan assyrier och syrianer stora. Sammanstötningar med dödlig utgång ägde rum i de bostadsområden i sydvästra Stockholmsområdet där de levde. Utanförskapet var betydande.
I kväll var jag i Södertälje och såg lokalderbyt i Superettans topp mellan Syrianska FC och Assyriska FF. Assyriska var för flera år sedan det första nya laget med invandrarbakgrund som nådde svensk elitfotbollsnivå. Ett lite snöpligt avancemang till Allsvenskan blev kortvarigt och det tog ett par år för Assyriska att repa sig.
I år spelar Syrianska FC första året i Superettan. I vårens derby vann Syrianska över storebror. I kväll tog Assyriska revansch med 1-0. Men, årets överraskning är Syrianska som förutom överraskande segrar i Svenska Cupen också nosade på kvalplats till allsvenskan före kvällens omgång. Allvarets timma stod tydligt skriven i ansiktena på det rödgula laget, som ville så mycket men där så mycket låste sig. Än är det inte kört med fyra omgångar kvar, men det är antagligen ingen nackdel att vänja sig vid fotbollen på denna nivå ytterligare någon säsong. Att Syrianska tagit ledningen manifesteras väl av att inte mindre än tre syrianska fotbollsföreningar dessutom spelar i serien närmast under Superettan i år.
Jag har som bekant inte mycket till övers för fotbollen i Stockholmstrakten. Därför var kvällens match som fotboll ska vara, när den är som bäst. Teknisk och snabb, inte en död sekund på 90 minuter. Men framför allt var det en matchinramning som fotbollen förtjänar. Mycket känsla, men också mycket glädje och värme. Rena familjeföreställningen. Där har AIK, Djurgården och Hammarby mycket, mycket att lära.
Matchen ikväll såg jag tillsammans med Metin Hawsho. Metin är en av mina medtävlare om en plats på folkpartiets riksdagslista nästa höst. Metin är nog den mest spännande kandidaten i folkpartiets provval, då han förmodligen är den ende som kan kryssa sig in oavsett vilken plats på listan han står på. Långt ned på folkpartiets EU-vallista i våras, kryssade han mer än de flesta. Han var den ende som tog fler kryss än Marit på sin egen hemmaplan. Det kallar jag lyckad integration, när den är som allra bäst.
För 25 år sedan var motsättningarna mellan assyrier och syrianer stora. Sammanstötningar med dödlig utgång ägde rum i de bostadsområden i sydvästra Stockholmsområdet där de levde. Utanförskapet var betydande.
I kväll var jag i Södertälje och såg lokalderbyt i Superettans topp mellan Syrianska FC och Assyriska FF. Assyriska var för flera år sedan det första nya laget med invandrarbakgrund som nådde svensk elitfotbollsnivå. Ett lite snöpligt avancemang till Allsvenskan blev kortvarigt och det tog ett par år för Assyriska att repa sig.I år spelar Syrianska FC första året i Superettan. I vårens derby vann Syrianska över storebror. I kväll tog Assyriska revansch med 1-0. Men, årets överraskning är Syrianska som förutom överraskande segrar i Svenska Cupen också nosade på kvalplats till allsvenskan före kvällens omgång. Allvarets timma stod tydligt skriven i ansiktena på det rödgula laget, som ville så mycket men där så mycket låste sig. Än är det inte kört med fyra omgångar kvar, men det är antagligen ingen nackdel att vänja sig vid fotbollen på denna nivå ytterligare någon säsong. Att Syrianska tagit ledningen manifesteras väl av att inte mindre än tre syrianska fotbollsföreningar dessutom spelar i serien närmast under Superettan i år.
Jag har som bekant inte mycket till övers för fotbollen i Stockholmstrakten. Därför var kvällens match som fotboll ska vara, när den är som bäst. Teknisk och snabb, inte en död sekund på 90 minuter. Men framför allt var det en matchinramning som fotbollen förtjänar. Mycket känsla, men också mycket glädje och värme. Rena familjeföreställningen. Där har AIK, Djurgården och Hammarby mycket, mycket att lära.
Matchen ikväll såg jag tillsammans med Metin Hawsho. Metin är en av mina medtävlare om en plats på folkpartiets riksdagslista nästa höst. Metin är nog den mest spännande kandidaten i folkpartiets provval, då han förmodligen är den ende som kan kryssa sig in oavsett vilken plats på listan han står på. Långt ned på folkpartiets EU-vallista i våras, kryssade han mer än de flesta. Han var den ende som tog fler kryss än Marit på sin egen hemmaplan. Det kallar jag lyckad integration, när den är som allra bäst.
fredag 25 september 2009
Vad är det för fel på fotbollen i Stockholm?
Vad är det för fel på fotbollen i Stockholm? Och då tänker jag inte i första hand på att Djurgården och Hammarby ligger fast förankrade i den allsvenska botten. Inte heller att AIK visserligen slåss om det allsvenska guldet men spelar en fotboll, där man i princip bara gör ett mål varannan match. Jag trodde fotboll handlade om att göra mål.
Nej, jag tänker på de återkommande urartade publikuppträdandena - ibland både väldsamma och hotfulla. I går kom det tunga bötesstraffet för Djurgården för förra veckans uplopp. Om några dagar kommer straffet för Hammarby för händelserna tidigare i veckan. Som vanligt, för kanske hundrade gången, talar de ansvariga om att de ska göra något. Vadå, när man inte ser huvudproblemet?
Idag ingår alkoholen som en betydelsefull ingrediens på läktarna, när Stockholmsklubbarna spelar sina hemmamatcher. Många i publiken är kraftigt berusade redan vid ankomsten tilkl arenan. När jag var på Råsunda i somras och såg toppmötet mellan AIK och IFK Göteborg, stod ett antal svartgula supportrar och svajade redan på busshållplatsen vid Danderyds sjukhus. På vägen till Råsunda var konsumtionen av ölburkar betydande hos väldigt många - i alla åldrar. Och inne på arenan flödade ölet. Det tycks vara en viktig intäkt för toppfotbollen.
Och varför blir man då så överraskad över de ständiga förlöpningarna? Behövs det så mycket alkohol i kroppen för att kunna uppskatta sportsligt artisteri. Ja, när det gäller AIKs målfattiga spel kanske det är så. Och givetvis är det så, att de apvrål och gester som hemmapubliken ägnar sig åt oavrbutet i 90 minuter, är det nog få som ägnar sig åt i nyktert tillstånd - inte ens om man kan gömma sig i läktarmängden. Stockholmsfotbollen tjänar pengar på alkoholen. Inte mer än rätt att de får betala för resultatet! Priset borde vara mycket mera kännbart!
Nej, jag tänker på de återkommande urartade publikuppträdandena - ibland både väldsamma och hotfulla. I går kom det tunga bötesstraffet för Djurgården för förra veckans uplopp. Om några dagar kommer straffet för Hammarby för händelserna tidigare i veckan. Som vanligt, för kanske hundrade gången, talar de ansvariga om att de ska göra något. Vadå, när man inte ser huvudproblemet?
Idag ingår alkoholen som en betydelsefull ingrediens på läktarna, när Stockholmsklubbarna spelar sina hemmamatcher. Många i publiken är kraftigt berusade redan vid ankomsten tilkl arenan. När jag var på Råsunda i somras och såg toppmötet mellan AIK och IFK Göteborg, stod ett antal svartgula supportrar och svajade redan på busshållplatsen vid Danderyds sjukhus. På vägen till Råsunda var konsumtionen av ölburkar betydande hos väldigt många - i alla åldrar. Och inne på arenan flödade ölet. Det tycks vara en viktig intäkt för toppfotbollen.
Och varför blir man då så överraskad över de ständiga förlöpningarna? Behövs det så mycket alkohol i kroppen för att kunna uppskatta sportsligt artisteri. Ja, när det gäller AIKs målfattiga spel kanske det är så. Och givetvis är det så, att de apvrål och gester som hemmapubliken ägnar sig åt oavrbutet i 90 minuter, är det nog få som ägnar sig åt i nyktert tillstånd - inte ens om man kan gömma sig i läktarmängden. Stockholmsfotbollen tjänar pengar på alkoholen. Inte mer än rätt att de får betala för resultatet! Priset borde vara mycket mera kännbart!
fredag 11 september 2009
Dåligt omdöme!
"Dåligt omdöme" kallar Gösta Hultén, ordföranden i den svenska Guantanamokommittén, det faktum att den s k "Guantanamosvensken" Mehdi Ghezali på nytt gripits i närheten av den "gamla brottsplatsen" i Pakistan. Ja, dåligt omdöme tycks uppenbarligen inte bara gälla Ghezali i det här sammanhanget.
tisdag 8 september 2009
Facklig solidaritet
Passerade utanför Åhlen's vid Sergels Torg i går. Där stod en ensam cykel uppställd med en blek vimpel där det stod "gå med i facket". Mot en pelare några meter därifrån stod två rödklädda män från LO och hängde. Vet inte om de gjorde något större intryck på de passerande.
För någon vecka sedan kom siffror som visar att förtroendet för facket är lågt bland svenskarna. Lägst är det för LO. Medlemsantalet sjunker i både facket och a-kassan trots lågkonjunkturen. Det är dags för en rejäl självrannsakan inom facket. Särskilt den politiserande delen av fackföreningsrörelsen bör fundera både en och två gånger över vad som är dess grundläggande uppgift gentemot medlemmarna.
Jag har varit med i facket i fyrtio år. Jag har varit med i tre olika fackliga centralorganisationer, dock inte LO. Jag har varit arbetsplatsombud inom de båda TCO-facken ST och SKTF. Jag har aldrig varit arbetslös. För mig har det ändå alla dessa fyrtio år varit självklart att vara med i a-kassan.
Från vänsterhåll beskylls nu regeringen för raset hos facket. Socialdemokrater och facket har nämligen på senare tid kört linjen att staten, d v s någon annan, ska betala för min medlemsavgift i facket och i a-kassan. Raset hos a-kassan beror till stor del på att många som inte riskerar arbetslöshet tycker de klarar sig utan, inte att det är för dyrt.
För mig är det fråga om solidaritet att vara med i facket och a-kassan. För vänstern är det solidaritet när någon annan betalar. För mig är solidaritet att jag är med och betalar.
För någon vecka sedan kom siffror som visar att förtroendet för facket är lågt bland svenskarna. Lägst är det för LO. Medlemsantalet sjunker i både facket och a-kassan trots lågkonjunkturen. Det är dags för en rejäl självrannsakan inom facket. Särskilt den politiserande delen av fackföreningsrörelsen bör fundera både en och två gånger över vad som är dess grundläggande uppgift gentemot medlemmarna.
Jag har varit med i facket i fyrtio år. Jag har varit med i tre olika fackliga centralorganisationer, dock inte LO. Jag har varit arbetsplatsombud inom de båda TCO-facken ST och SKTF. Jag har aldrig varit arbetslös. För mig har det ändå alla dessa fyrtio år varit självklart att vara med i a-kassan.
Från vänsterhåll beskylls nu regeringen för raset hos facket. Socialdemokrater och facket har nämligen på senare tid kört linjen att staten, d v s någon annan, ska betala för min medlemsavgift i facket och i a-kassan. Raset hos a-kassan beror till stor del på att många som inte riskerar arbetslöshet tycker de klarar sig utan, inte att det är för dyrt.
För mig är det fråga om solidaritet att vara med i facket och a-kassan. För vänstern är det solidaritet när någon annan betalar. För mig är solidaritet att jag är med och betalar.
fredag 4 september 2009
Kors i taket!
Inför 2009 beslöt Norrtälje kommun att införa nya moderna soptunnor i plast. I min förra hemkommun Ljusdal i nordvästra Hälsingland har de funnits till kundernas belåtenhet i ett tiotal år. Samtidigt infördes varannanveckotömning oc taxan höjdes från 1 januari detta år.
Några nya soptunnor har vi inte sett, däremot höjdes sophämtningsräkningnen omedelbart. Varannanveckotömning? Tja, på slutet har det inte ens varit det. Så, kors i taket! I morse stod det en ny soptunna vid garaget, när knappt fyra månader återstår av 2009. Ska bli kul att se om de klarar varannanveckotömningen i fortsättningen. Kanske rentav utlovad vecka?
Några nya soptunnor har vi inte sett, däremot höjdes sophämtningsräkningnen omedelbart. Varannanveckotömning? Tja, på slutet har det inte ens varit det. Så, kors i taket! I morse stod det en ny soptunna vid garaget, när knappt fyra månader återstår av 2009. Ska bli kul att se om de klarar varannanveckotömningen i fortsättningen. Kanske rentav utlovad vecka?
tisdag 1 september 2009
Jordskred i Japan - Taifunen skördar offer på Taiwan
Söndagen den 18 september för fyra år sedan satt jag på mitt hotellrum i Tokyo och följde röstsammanräkningen av valet till det japanska underhuset. Premiärminister Junichiro Koizumi och hans liberaldemokrater (LDP) upplevde en av sina största triumfer någonsin sedan partiets tillkomst 1955.
Triumfen var helt Koizumis förtjänst. Sedan sitt tillträde som premiärminister 2001 hade Koizumi envetet sökt reformera det japanska samhället. LDP-rebellen motarbetades emellertid av partikollegor som i reformerna såg hot mot sina personliga politiska positioner. I valet 2005 gjorde sig Koizumi resolut av med många av de obstruerande partivännerna.
På lördagkvällen hade jag i en bokhandel i Shinjuku hittat en bok om den politiska familjen Hatoyama. En Hatoyama var en av grundarna av LDP 50 år tidigare. En sonson - i Japan ”ärvs” parlamentsplatser närmast dynastiskt, det gäller även rebellen Koizumis familj – Yukio Hatoyama hade jag träffat flera gånger på Liberala Internationalens möten. Yukio hörde till avhopparna från LDP 1993, som efter ett par år bildade det Demokratiska Partiet (JDP). I valet 2005 gjorde JDP det strategiska misstaget att av taktiska skäl gå emot Koizumis reformagenda och förlorade stort.
I söndags kväll upplevde Japan ett politiskt jordskred. Tre kortvariga premiärministrar från LDP – Abe, Fukuda och Aso – försnillade snabbt arvet efter Koizumi. Reformarbetet stannade upp. Många av de avpolletterade reformmotståndarna 2005 kom tillbaka. Efter en korruptionsskandal som tvingade JDPs ledare Ozawa att avgå fick Yukio Hatoyama en ny chans som partiledare. I söndags kväll stod Hatoyama som segrare med den största valsegern i Japans moderna historia. Nu återstår att se om Hatoyama är lika handlingskraftig reformator som Koizumi.
Taifunen, som svepte fram över Taiwan nyligen, har skakat om den politiska scenen i den enda fullblodsdemokratin i den kinesiska språksfären. 2000 vann det forna dissidentpartiet DPPs kandidat Chen Shui-bien presidentvalet som ett bevis på att ett decenniums demokratisering av örepubliken fullbordats. Chen omvaldes 2004 efter att på nytt ha besegrat sina rivaler från Kuomintang. Dessa förknippades alldeles för mycket med den gamla mörka tiden, när Taiwan var en brutal enpartidiktatur.
2008 hade Kuomintang lärt sig läxan och företräddes av Ma Ying-jeou – född på Taiwan och utan politiskt förflutet i det förgångna. Ma vann en stor seger och inledde med stort självförtroende ett närmande till Beijing, som hade varit otänkbart under Chen’s styre. Lika otänkbart i Beijing som i Taipei.
I slutet av 2008 ville Dalai Lama besöka Taiwan. Under Chen’s styre var Dalai Lama välkommen. Men för att inte störa sin viktigare dialog med Beijing nekade Ma den tibetanske andlige ledaren inresa på Taiwan. När rivalerna i DPP fortfarande var uträknade opinionsmässigt kunde Ma unna sig denna lyx.
Taifunen på Taiwan visade sig få större konsekvenser än vanligt. Och regeringens/myndigheternas senkomna hjälpinsatser raserade Ma’s opinionsmässiga popularitet. När Dalai Lama aviserade en vilja att besöka Taiwan och taifunens offer var han inte längre persona non grata. Nu får president Ma krypa till korset. Taiwans demokrati tolererar inte inkompetens hos den politiska ledningen på det sätt som diktaturen i Beijing kunde göra t ex efter jordbävningskatastrofen i Sichuan. Det är skillnad på demokrati och diktatur.
Triumfen var helt Koizumis förtjänst. Sedan sitt tillträde som premiärminister 2001 hade Koizumi envetet sökt reformera det japanska samhället. LDP-rebellen motarbetades emellertid av partikollegor som i reformerna såg hot mot sina personliga politiska positioner. I valet 2005 gjorde sig Koizumi resolut av med många av de obstruerande partivännerna.
På lördagkvällen hade jag i en bokhandel i Shinjuku hittat en bok om den politiska familjen Hatoyama. En Hatoyama var en av grundarna av LDP 50 år tidigare. En sonson - i Japan ”ärvs” parlamentsplatser närmast dynastiskt, det gäller även rebellen Koizumis familj – Yukio Hatoyama hade jag träffat flera gånger på Liberala Internationalens möten. Yukio hörde till avhopparna från LDP 1993, som efter ett par år bildade det Demokratiska Partiet (JDP). I valet 2005 gjorde JDP det strategiska misstaget att av taktiska skäl gå emot Koizumis reformagenda och förlorade stort.
I söndags kväll upplevde Japan ett politiskt jordskred. Tre kortvariga premiärministrar från LDP – Abe, Fukuda och Aso – försnillade snabbt arvet efter Koizumi. Reformarbetet stannade upp. Många av de avpolletterade reformmotståndarna 2005 kom tillbaka. Efter en korruptionsskandal som tvingade JDPs ledare Ozawa att avgå fick Yukio Hatoyama en ny chans som partiledare. I söndags kväll stod Hatoyama som segrare med den största valsegern i Japans moderna historia. Nu återstår att se om Hatoyama är lika handlingskraftig reformator som Koizumi.
Taifunen, som svepte fram över Taiwan nyligen, har skakat om den politiska scenen i den enda fullblodsdemokratin i den kinesiska språksfären. 2000 vann det forna dissidentpartiet DPPs kandidat Chen Shui-bien presidentvalet som ett bevis på att ett decenniums demokratisering av örepubliken fullbordats. Chen omvaldes 2004 efter att på nytt ha besegrat sina rivaler från Kuomintang. Dessa förknippades alldeles för mycket med den gamla mörka tiden, när Taiwan var en brutal enpartidiktatur.
2008 hade Kuomintang lärt sig läxan och företräddes av Ma Ying-jeou – född på Taiwan och utan politiskt förflutet i det förgångna. Ma vann en stor seger och inledde med stort självförtroende ett närmande till Beijing, som hade varit otänkbart under Chen’s styre. Lika otänkbart i Beijing som i Taipei.
I slutet av 2008 ville Dalai Lama besöka Taiwan. Under Chen’s styre var Dalai Lama välkommen. Men för att inte störa sin viktigare dialog med Beijing nekade Ma den tibetanske andlige ledaren inresa på Taiwan. När rivalerna i DPP fortfarande var uträknade opinionsmässigt kunde Ma unna sig denna lyx.
Taifunen på Taiwan visade sig få större konsekvenser än vanligt. Och regeringens/myndigheternas senkomna hjälpinsatser raserade Ma’s opinionsmässiga popularitet. När Dalai Lama aviserade en vilja att besöka Taiwan och taifunens offer var han inte längre persona non grata. Nu får president Ma krypa till korset. Taiwans demokrati tolererar inte inkompetens hos den politiska ledningen på det sätt som diktaturen i Beijing kunde göra t ex efter jordbävningskatastrofen i Sichuan. Det är skillnad på demokrati och diktatur.
onsdag 26 augusti 2009
Höst!
Hösten har kommit. Efter några dagars bortovaro på resa konstaterar jag tillbaka på skäret, att hösten är här. Visserligen skiner solen och jag hade en underbar kvällstur med båten på en nästan spegelblank Norrtäljevik. Men, det var inte längre den värmande sommarsolens sken. Och när solen för ett ögonblick försvann var den lätta vinden kylig.
Åter hemma konstaterar jag också, att det droppat in flera kommentarer till min blogg, som jag först nu lite sent kan publicera. Skärpning utlovas!
I går var det extra landstingsmöte. Där blåset det också kyligt. Socialdemokraternas ras i EU-valet tar sig många uttryck. En hejdlös populism och demagogi präglar landstingssossarna. Varm lingonsylt var skäl för att kräva landstingsrådet Maria Wallhagers avgång. Attacken leddes, som vanligt, av den efter valnederlaget 2006 alltid bittra Ingela Nylund Watz. Hon har bara tre tonlägen: Indignerad, väldigt indignerad och alldeles väldiigt indignerad. Igår blev det också bekant att t o m sossarna insett att de måste ha ett nytt förstanman till landstingsvalet nästa år. Nylund Watz förpassas till riksdagen.
Ärendet handlade om hur beslutet att upphandla sjukhusmat gått till. Oppositionens attacker handlade om varm lingonsylt och servering på tallrik eller vilken färg det ska vara på serveringskärlen. Som ny i landstinget efter valet 2006 undrade jag varför samarbete över blockgränserna var uteslutet. Gårdagen bekräftade att om det är någonstans det är uteslutet, så är det tyvärr i Stockholms läns landsting. Tyvärr, eftersom det här skulle behövas en långsiktigt gemensam syn på sjukvård och kommunikationer.
Nylund Watz' kronprinsar visade i går i talarstolen att de går i hennes skola. Maria Wallhager klarlade lugnt och sakligt hur det faktiskt förhåller sig med insinuationer och misstänkliggöranden. Oppositionens repliker blev talande lågmälda och innehållslösa. Det viktiga var ju att ha fått slänga ur sig allt i talarstolen. Tystnad talar lika bra som en ursäkt för att man gått över gränsen. Men till det senare krävs en ryggrad som inte finns.
Jag har under mina sju år i landstinget bara stött på en både kompetent och seriös socialdemokrat på ledarnivå, som har min fulla respekt. Det är sjukvårdsoppositionsrådet Dag Larsson. Han är svår att möta i debatten. Både kunnig och tuff. Men han behöver aldrig ta till övertoner för att bevisa något. Hans styrka talar för sig själv. Dag skulle innebära ett annat klimat i landstinget, och därför är väl han inte tänkbar som efterträdare på ledarposten.
Igår blev det också känt att Nynäshamns duktiga kommunalråd Ilija Batljan satsar på landstinget i nästa val. Socialdemokraternas nye ledare? Ja, det blir ju en tuff uppgift för den sympatiske Ilija. På DN Debatt häromdagen skrev Ilija och tre andra förnyare inom siocialdemokratin: "Bilden av att socialdemokrater alltid ser ett utrymme att höja skatten eller införa en ny måste suddas ut. Välfärden ska vara effektiv och omfatta alla, utan att det alltid ska förutsätta högre skatter." M a o en helomvädning i det landsting, som idag har landets högsta landstingsskatt. Lycka till Ilija!
Åter hemma konstaterar jag också, att det droppat in flera kommentarer till min blogg, som jag först nu lite sent kan publicera. Skärpning utlovas!
I går var det extra landstingsmöte. Där blåset det också kyligt. Socialdemokraternas ras i EU-valet tar sig många uttryck. En hejdlös populism och demagogi präglar landstingssossarna. Varm lingonsylt var skäl för att kräva landstingsrådet Maria Wallhagers avgång. Attacken leddes, som vanligt, av den efter valnederlaget 2006 alltid bittra Ingela Nylund Watz. Hon har bara tre tonlägen: Indignerad, väldigt indignerad och alldeles väldiigt indignerad. Igår blev det också bekant att t o m sossarna insett att de måste ha ett nytt förstanman till landstingsvalet nästa år. Nylund Watz förpassas till riksdagen.
Ärendet handlade om hur beslutet att upphandla sjukhusmat gått till. Oppositionens attacker handlade om varm lingonsylt och servering på tallrik eller vilken färg det ska vara på serveringskärlen. Som ny i landstinget efter valet 2006 undrade jag varför samarbete över blockgränserna var uteslutet. Gårdagen bekräftade att om det är någonstans det är uteslutet, så är det tyvärr i Stockholms läns landsting. Tyvärr, eftersom det här skulle behövas en långsiktigt gemensam syn på sjukvård och kommunikationer.
Nylund Watz' kronprinsar visade i går i talarstolen att de går i hennes skola. Maria Wallhager klarlade lugnt och sakligt hur det faktiskt förhåller sig med insinuationer och misstänkliggöranden. Oppositionens repliker blev talande lågmälda och innehållslösa. Det viktiga var ju att ha fått slänga ur sig allt i talarstolen. Tystnad talar lika bra som en ursäkt för att man gått över gränsen. Men till det senare krävs en ryggrad som inte finns.
Jag har under mina sju år i landstinget bara stött på en både kompetent och seriös socialdemokrat på ledarnivå, som har min fulla respekt. Det är sjukvårdsoppositionsrådet Dag Larsson. Han är svår att möta i debatten. Både kunnig och tuff. Men han behöver aldrig ta till övertoner för att bevisa något. Hans styrka talar för sig själv. Dag skulle innebära ett annat klimat i landstinget, och därför är väl han inte tänkbar som efterträdare på ledarposten.
Igår blev det också känt att Nynäshamns duktiga kommunalråd Ilija Batljan satsar på landstinget i nästa val. Socialdemokraternas nye ledare? Ja, det blir ju en tuff uppgift för den sympatiske Ilija. På DN Debatt häromdagen skrev Ilija och tre andra förnyare inom siocialdemokratin: "Bilden av att socialdemokrater alltid ser ett utrymme att höja skatten eller införa en ny måste suddas ut. Välfärden ska vara effektiv och omfatta alla, utan att det alltid ska förutsätta högre skatter." M a o en helomvädning i det landsting, som idag har landets högsta landstingsskatt. Lycka till Ilija!
torsdag 20 augusti 2009
Jag ställer upp 2010
”Jag var för snäll” är titeln på den självbiografiska bok som Hans Lindblad gav ut, när han lämnade riksdagen i januari 1993. Hans var min företrädare på Gävleborgsbänken i riksdagen och förebild allt sedan jag som 16-åring gick med i ungdomsförbundet hemma i Dalarna, där Hans var ordförande. Alltid lika envis och orädd.
Många som följt Hans i politiken såg därför snarast titeln som ett skämt, men när jag själv lämnade riksdagen 1998 hade jag helt förstått vad Hans menat. Respekten inför uppdraget är stor när man är ny i riksdagen. Det färgar av sig på hur man uppträder. Efteråt frågar man sig, varför var jag inte tuffare mot maktens företrädare? Det är ju det uppdrag jag har av mina väljare.
I den debatt som förts det senaste året om riksdagens och riksdagsledamöternas ställning återkommer ständigt frågan om deras självständighet. För egen del kan jag, inte minst efter att nära ha följt både frågan om övergångsregler för medborgare i de nya EU-medlemsstaterna (2004) och FRA-lagen (2008), konstatera, att det krävs både mod, övertygelse och livserfarenhet för att orka stå upp mot det uttalade men väl så och ofta outtalade kravet att följa något slags partilojalitet, när egen övertygelse och partiets kärnbudskap säger något annat.
I valet 1998 tappade folkpartiet alla sina mandat norr om Uppsala (utom i det frisinnade fästet Västerbotten). Inför valet 2002 avböjde jag att på nytt kandidera i Gävleborg. I valen 2002 och 2006 kandiderade jag däremot till Stockholms läns landsting, där jag fick väljarnas förtroende att representera Roslagen. 2006 kandiderade jag också på en plats en bit ned på riksdagslistan för Stockholms län.
Inför valet 2010 har jag nu föreslagits att kandidera i folkpartiets provval till riksdagen. Att vara folkvald och förtroendevald i riksdagen är det finaste uppdrag man kan ha. Jag skulle nu på allvar vilja bidra till att stärka riksdagens roll och självständighet. Som folkvald företräder man givetvis det parti för vilket man kandiderar. Men man företräder också de väljare som valt att rösta på både det partiet och de kandidater som blir valda. Och jag vet från mina knappt sex år i riksdagen att Du som enskild ledamot kan göra skillnad. Men, Du måste vilja och stå pall.
I det kommande provvalet för folkpartiet i Stockholms län går jag till val på följande frågor som jag vill driva. Den som följt mig genom åren, också det senaste året här på min blogg, känner igen de flesta sedan tidigare:
• Fastighetsskatten ska bort!
• Halvera företagens regelbörda!
• LAS ska bort!
• Ingen kvoterad föräldraledighet!
• Riv upp FRA-lagen!
• Urfolk har rättigheter!
• Stoppa mobbing!
• Roslagsbana till Arlanda/Rimbo!
• Levande skärgård året runt!
• Torrlägg drogträsket!
• Polisen nära Dig!
• Försvar värt namnet!
Många som följt Hans i politiken såg därför snarast titeln som ett skämt, men när jag själv lämnade riksdagen 1998 hade jag helt förstått vad Hans menat. Respekten inför uppdraget är stor när man är ny i riksdagen. Det färgar av sig på hur man uppträder. Efteråt frågar man sig, varför var jag inte tuffare mot maktens företrädare? Det är ju det uppdrag jag har av mina väljare.
I den debatt som förts det senaste året om riksdagens och riksdagsledamöternas ställning återkommer ständigt frågan om deras självständighet. För egen del kan jag, inte minst efter att nära ha följt både frågan om övergångsregler för medborgare i de nya EU-medlemsstaterna (2004) och FRA-lagen (2008), konstatera, att det krävs både mod, övertygelse och livserfarenhet för att orka stå upp mot det uttalade men väl så och ofta outtalade kravet att följa något slags partilojalitet, när egen övertygelse och partiets kärnbudskap säger något annat.
I valet 1998 tappade folkpartiet alla sina mandat norr om Uppsala (utom i det frisinnade fästet Västerbotten). Inför valet 2002 avböjde jag att på nytt kandidera i Gävleborg. I valen 2002 och 2006 kandiderade jag däremot till Stockholms läns landsting, där jag fick väljarnas förtroende att representera Roslagen. 2006 kandiderade jag också på en plats en bit ned på riksdagslistan för Stockholms län.
Inför valet 2010 har jag nu föreslagits att kandidera i folkpartiets provval till riksdagen. Att vara folkvald och förtroendevald i riksdagen är det finaste uppdrag man kan ha. Jag skulle nu på allvar vilja bidra till att stärka riksdagens roll och självständighet. Som folkvald företräder man givetvis det parti för vilket man kandiderar. Men man företräder också de väljare som valt att rösta på både det partiet och de kandidater som blir valda. Och jag vet från mina knappt sex år i riksdagen att Du som enskild ledamot kan göra skillnad. Men, Du måste vilja och stå pall.
I det kommande provvalet för folkpartiet i Stockholms län går jag till val på följande frågor som jag vill driva. Den som följt mig genom åren, också det senaste året här på min blogg, känner igen de flesta sedan tidigare:
• Fastighetsskatten ska bort!
• Halvera företagens regelbörda!
• LAS ska bort!
• Ingen kvoterad föräldraledighet!
• Riv upp FRA-lagen!
• Urfolk har rättigheter!
• Stoppa mobbing!
• Roslagsbana till Arlanda/Rimbo!
• Levande skärgård året runt!
• Torrlägg drogträsket!
• Polisen nära Dig!
• Försvar värt namnet!
onsdag 19 augusti 2009
Satsa på Roslagsbanan!
Nu närmar sig allvarets minut för Roslagspolitikerna. De närmsta veckorna ska man ta ställning till vilka investeringar i vägar och järnvägar, som staten ska ställa sig bakom in mot mitten av 2020-talet. Av det förslag som landshövding Per Unckel ställt samman till regeringen framgår att det inte finns något som helst ekonomiskt utrymme för vare sig någon ny tunnelbana eller storslagna projekt som Roslagspilen - en pendeltågslinje till Åkersberga och vidare längs kusten upp mot Norrtälje. Tråkigt men tyvärr nog väldigt realistiskt.
Ska då Roslagen, kommunerna Danderyd, Täby, Vaxholm, Österåker, Vallentuna och Norrtälje - en region som vid årsskiftet når 230.000 invånare, lika många som i ett mindre svenskt län - fortsatt bli nästan helt utan kapacitetsstark kollektivtrafik? Nej, det finns ett alternativ som handlar om att bygga ut och modernisera Roslagsbanan. Det skulle ge både snabbare och fler avgångar.
På Newsmill tar folkpartiets kommunpolitiska ledare i de sex Roslagskommunerna och i Sigtuna ställning för att "Satsa på Roslagsbanan" med en fortsatt utbyggnad med dubbelspår och förlängning till Arlanda och Rimbo. Var står moderata kommunledningar, som sällan tagit strid för kollektivtrafik utan långt hellre mot biltullar? Var står socialdemokraterna i Stockholms län, som aldrig tar strid för satsningar på det borgerliga nordöstra hörnet av länet?
Ska då Roslagen, kommunerna Danderyd, Täby, Vaxholm, Österåker, Vallentuna och Norrtälje - en region som vid årsskiftet når 230.000 invånare, lika många som i ett mindre svenskt län - fortsatt bli nästan helt utan kapacitetsstark kollektivtrafik? Nej, det finns ett alternativ som handlar om att bygga ut och modernisera Roslagsbanan. Det skulle ge både snabbare och fler avgångar.
På Newsmill tar folkpartiets kommunpolitiska ledare i de sex Roslagskommunerna och i Sigtuna ställning för att "Satsa på Roslagsbanan" med en fortsatt utbyggnad med dubbelspår och förlängning till Arlanda och Rimbo. Var står moderata kommunledningar, som sällan tagit strid för kollektivtrafik utan långt hellre mot biltullar? Var står socialdemokraterna i Stockholms län, som aldrig tar strid för satsningar på det borgerliga nordöstra hörnet av länet?
tisdag 18 augusti 2009
Ge inte upp kriget mot drogerna!
De som vill se en liberalisering av narkotikaanvändningen tar ofta första steget via s k sprututbytesprogram, som ska ge narkotikamissbrukare tillgång till rena sprutor, som inte överför smittsamma sjukdomar som HIV och hepatit. Det kan ses som en medicinskt försvarbar åtgärd med ett gott socialt syfte. För dem är det dock bara ett steg utför backen, där fri narkotikaanvändning är slutmålet.
Detta är ett led i det som internationellt kallas 'harm reduction', och som innebär ett accepterande av att människor brukar och missbrukar narkotika, där samhället försöker städa upp effekterna av missbruket. Gemensam sak med dessa gör ofta människor som kanske i sig inte önskar att narkotikaanvändning ska bli fri, men som rör sig i sociala sammanhang där oskyddat sex är vanligt, och där självklart ingen önskar sig bli HIV-smittad bara för ett nattligt äventyr.
Vad ingen av dessa grupper bryr sig särskilt mycket om är det 'helvete på jorden', som så många narkotikamissbrukare och inte minst deras anhöriga och de brottsoffer som drabbas av deras jakt på pengar till knarket uppelever - inte sällan resten av livet. För mig är det inte särskilt svårt att i det sidvalet välja sida för att inte sänka ribban i kriget mot drogerna. Det är bakgrunden till att jag är en av undertecknarna av repliken "Rådgivning är bättre än sprutbyte" som är införd på dagens DN-debatt.
Detta är ett led i det som internationellt kallas 'harm reduction', och som innebär ett accepterande av att människor brukar och missbrukar narkotika, där samhället försöker städa upp effekterna av missbruket. Gemensam sak med dessa gör ofta människor som kanske i sig inte önskar att narkotikaanvändning ska bli fri, men som rör sig i sociala sammanhang där oskyddat sex är vanligt, och där självklart ingen önskar sig bli HIV-smittad bara för ett nattligt äventyr.
Vad ingen av dessa grupper bryr sig särskilt mycket om är det 'helvete på jorden', som så många narkotikamissbrukare och inte minst deras anhöriga och de brottsoffer som drabbas av deras jakt på pengar till knarket uppelever - inte sällan resten av livet. För mig är det inte särskilt svårt att i det sidvalet välja sida för att inte sänka ribban i kriget mot drogerna. Det är bakgrunden till att jag är en av undertecknarna av repliken "Rådgivning är bättre än sprutbyte" som är införd på dagens DN-debatt.
måndag 10 augusti 2009
Intelligenta poliser
Tre söndagar i rad har DNs nye politiske chefredaktör Peter Wolodarski skärskådat sakernas tillstånd inom svensk polis. Och det står illa till. Allmänhetens tilltro till att få det skydd och det stöd den har rätt till är lågt. Och den sjunker.
I sin första krönika beskrev Wolodarski polisens ensidiga fokus på kvantitativa mål för sin verksamhet. Han illustrerade med att ett antal eftermiddagar ha blivit stoppad för alkotest på samma ställe i centrala Stockholm. Krönikan föranledde en polischef att svara, att polisen numera arbetar mera intelligent. För oss i resten av länet betyder det att den inte syns till.
Enda gången jag personligen märkt av polisen var, när jag för sju år sedan fick en parkeringsbot. Jag hade parkerat i fel körriktning, Jag stod inom rätt tid, innanför linjerna och på en icke enkelriktad bakgata. Att bilen stod parkerad i fel riktning hade polisen trots detta tid att bevaka i 13 minuter.
Man kan möjligen undra om Wolodarski inte bortser från åtminstone en aspekt av polisarbetet. Poliser ute på fältet, gatan innebär förvisso färre som har tid att utreda och slutföra ärenden. Men, fler poliser ute på fältet innebär större risk för upptäckt och därmed en högre brottsavhållande effekt. Synlighet är brottsförebyggande, och då blir det färre brott att utreda.
Var och en som ofta åker bil vet, att så fort en polisbil dyker upp på vägen, så sjunker snitthastigheten bland bilisterna omedelbart med 10 km/timme. Detta gäller då inte i Stockholms läns ytterområden, som i Roslagen, där polisbilar när en utrotningshotad bilmodell. Sju års flitigt bilresande runt om i Roslagen har inte medfört en enda alkotest eller hastighetsövervakning. Däremot åtskilliga redan på andra sidan länsgränsen till Uppsala län.
En bara minimal polisintelligens borde kunna räkna ut, att Roslagen sommartid innebär en befolkning på 300.000 som ofta tar sig fram med bil. Alkohol förtärs rikligt på semestern och att hastighetsgränserna ses som ett skämt av sommarbilisterna i Roslagen är uppenbart.
Häromsist var jag med om två bilar som jagade varann en torsdagseftermiddag genom Spillersbodakorset på E18, där det råder 70-gräns. Deras hastighet, när de jagade förbi medtrafikanterna tvärs genom heldragna fält i korsningen, var uppemot den dubbla. Några hundra meter senare svängde de av mot Håtö väl medvetna om den obefintliga risken för upptäckt. Jag föredrar synliga poliser framför intelligenta i Roslagen, om det nu behöver vara valet.
Har jag då verkligen inte sett några poliser utanför Stockholms innerstad i sommar? 60% av länets befolkning bor ju och vistas, särskilt sommartid, utanför tullarna. Jodå! En sommarkväll var jag på fotboll på Råsunda fotbollsstadion. Jag visste inte att det fanns sååå många poliser. Helt oräkneliga! Och visst förstår jag att det behövs ett massivt polisuppbåd för att hålla ordning på AIKs huliganer, när nu AIK-ledningen vänder ryggen till. Men, varför ska det ske på skattebetalarnas bekostnad? Och varför ska det ske på bekostnad av polisens synlighet i resten av länet resten av sommaren?
I sin första krönika beskrev Wolodarski polisens ensidiga fokus på kvantitativa mål för sin verksamhet. Han illustrerade med att ett antal eftermiddagar ha blivit stoppad för alkotest på samma ställe i centrala Stockholm. Krönikan föranledde en polischef att svara, att polisen numera arbetar mera intelligent. För oss i resten av länet betyder det att den inte syns till.
Enda gången jag personligen märkt av polisen var, när jag för sju år sedan fick en parkeringsbot. Jag hade parkerat i fel körriktning, Jag stod inom rätt tid, innanför linjerna och på en icke enkelriktad bakgata. Att bilen stod parkerad i fel riktning hade polisen trots detta tid att bevaka i 13 minuter.
Man kan möjligen undra om Wolodarski inte bortser från åtminstone en aspekt av polisarbetet. Poliser ute på fältet, gatan innebär förvisso färre som har tid att utreda och slutföra ärenden. Men, fler poliser ute på fältet innebär större risk för upptäckt och därmed en högre brottsavhållande effekt. Synlighet är brottsförebyggande, och då blir det färre brott att utreda.
Var och en som ofta åker bil vet, att så fort en polisbil dyker upp på vägen, så sjunker snitthastigheten bland bilisterna omedelbart med 10 km/timme. Detta gäller då inte i Stockholms läns ytterområden, som i Roslagen, där polisbilar när en utrotningshotad bilmodell. Sju års flitigt bilresande runt om i Roslagen har inte medfört en enda alkotest eller hastighetsövervakning. Däremot åtskilliga redan på andra sidan länsgränsen till Uppsala län.
En bara minimal polisintelligens borde kunna räkna ut, att Roslagen sommartid innebär en befolkning på 300.000 som ofta tar sig fram med bil. Alkohol förtärs rikligt på semestern och att hastighetsgränserna ses som ett skämt av sommarbilisterna i Roslagen är uppenbart.
Häromsist var jag med om två bilar som jagade varann en torsdagseftermiddag genom Spillersbodakorset på E18, där det råder 70-gräns. Deras hastighet, när de jagade förbi medtrafikanterna tvärs genom heldragna fält i korsningen, var uppemot den dubbla. Några hundra meter senare svängde de av mot Håtö väl medvetna om den obefintliga risken för upptäckt. Jag föredrar synliga poliser framför intelligenta i Roslagen, om det nu behöver vara valet.
Har jag då verkligen inte sett några poliser utanför Stockholms innerstad i sommar? 60% av länets befolkning bor ju och vistas, särskilt sommartid, utanför tullarna. Jodå! En sommarkväll var jag på fotboll på Råsunda fotbollsstadion. Jag visste inte att det fanns sååå många poliser. Helt oräkneliga! Och visst förstår jag att det behövs ett massivt polisuppbåd för att hålla ordning på AIKs huliganer, när nu AIK-ledningen vänder ryggen till. Men, varför ska det ske på skattebetalarnas bekostnad? Och varför ska det ske på bekostnad av polisens synlighet i resten av länet resten av sommaren?
söndag 9 augusti 2009
"Lämna oss i fred, vi vill sköta vårt land själva."
I slutet av maj 1993 var jag inbjuden att närvara vid den högtidliga självständighetsförklaringen i Asmara, huvudstad i den nya, fria staten Eritrea på Afrikas Horn. 30 år av fruktansvärda umbäranden och många års exil i när och fjärran hade äntligen fört fram till den fred och frihet som landet utlovats av FN redan i början av 1950-talet, men som förvägrats först kejsar Haile Selaisse med stöd av USA och därefter av president Mengistu med stöd av Sovjetunionen.
Jag träffade redan i slutet av 1960-talet som ny student i Uppsala den då åldrige f d förste premiärministern i Eritrea, Tedla Bayru. Han fascinerade mig och den tidigare så populäre Haile Selaisses envåldsstyre började rämna i fasaden. Det blev för mig en mångårig uppgift att verka för fred och frihet i Eritrea. Med tiden kom EPLF att ta över striden för självständighet och jag medverkade i en rad konferenser för Eritreas sak. Jag hjälpte folkpartiet att i riksdagens utrikesutskott uppmärksamma den så okritiska hållning som präglade både UD och SIDA i synen på Etiopiens massiva krigföring i Eritrea. 1988 var jag huvudtalare för stöd till Eritreas frihetskamp vid Liberala Internationalens kongress i Pisa, Italien.
Tyvärr hade jag inte möjlighet att åka till Asmara i maj 1993. Ett par år senare var jag medansvarig vid ett besök som Eritreas ledare Issaias Afewerki gjorde i Stockholm. Jag har i många år varnat för vad långvariga befrielsekrig har för effekt på de människor som är djupt indragna i dessa. Ändå kom det som en besvikelse att Afewerki utstrålade en så typiskt auktoritär självupptagenhet under besöket.
Idag känner vi historien bara alltför väl. Eritrea har i takt med att den enväldiga ledningen misslyckats såväl med landets inre utveckling som med upprepade nya gränskrig med Etiopien utvecklats till en av världens mest beklämmande statsbildningar. Landets ringa folkmängd och begränsade internationella betydelse har gjort att kunskapen om detta är mycket lite känd. Så skulle det ha varit också i Sverige, om inte en svensk med eritreansk bakgrund, Dawit Isaak, hade hört till de otaliga oppositionella som fängslats av regimen utan varje rättslig bas.
I helgen hölls en eritreansk festival i Stockholm. Närvarade gjorde både företrädare för regimen i Asmara och några av de mest rabiata PR-figurerna i västvärlden. Citatet i rubriken stod Sophia Tesfamariam för. Visst, vi är några som kunde ha låtit frihetskampen i Eritrea förbli i total okändhet i nära 30 år. Men, för oss var solidaritet med de förtryckta ledstjärna. Det är det fortfarande, och därför kommer inte stödet för en förändring av Eritrea mot demokrati i grundläggande respekt för mänskliga rättigheter att tystna. Därför står kampen för Dawit Isaaks befrielse högt på dagordningen i Sverige. Det kommer inte Asmaras lakejer att kunna förhindra.
Jag träffade redan i slutet av 1960-talet som ny student i Uppsala den då åldrige f d förste premiärministern i Eritrea, Tedla Bayru. Han fascinerade mig och den tidigare så populäre Haile Selaisses envåldsstyre började rämna i fasaden. Det blev för mig en mångårig uppgift att verka för fred och frihet i Eritrea. Med tiden kom EPLF att ta över striden för självständighet och jag medverkade i en rad konferenser för Eritreas sak. Jag hjälpte folkpartiet att i riksdagens utrikesutskott uppmärksamma den så okritiska hållning som präglade både UD och SIDA i synen på Etiopiens massiva krigföring i Eritrea. 1988 var jag huvudtalare för stöd till Eritreas frihetskamp vid Liberala Internationalens kongress i Pisa, Italien.
Tyvärr hade jag inte möjlighet att åka till Asmara i maj 1993. Ett par år senare var jag medansvarig vid ett besök som Eritreas ledare Issaias Afewerki gjorde i Stockholm. Jag har i många år varnat för vad långvariga befrielsekrig har för effekt på de människor som är djupt indragna i dessa. Ändå kom det som en besvikelse att Afewerki utstrålade en så typiskt auktoritär självupptagenhet under besöket.
Idag känner vi historien bara alltför väl. Eritrea har i takt med att den enväldiga ledningen misslyckats såväl med landets inre utveckling som med upprepade nya gränskrig med Etiopien utvecklats till en av världens mest beklämmande statsbildningar. Landets ringa folkmängd och begränsade internationella betydelse har gjort att kunskapen om detta är mycket lite känd. Så skulle det ha varit också i Sverige, om inte en svensk med eritreansk bakgrund, Dawit Isaak, hade hört till de otaliga oppositionella som fängslats av regimen utan varje rättslig bas.
I helgen hölls en eritreansk festival i Stockholm. Närvarade gjorde både företrädare för regimen i Asmara och några av de mest rabiata PR-figurerna i västvärlden. Citatet i rubriken stod Sophia Tesfamariam för. Visst, vi är några som kunde ha låtit frihetskampen i Eritrea förbli i total okändhet i nära 30 år. Men, för oss var solidaritet med de förtryckta ledstjärna. Det är det fortfarande, och därför kommer inte stödet för en förändring av Eritrea mot demokrati i grundläggande respekt för mänskliga rättigheter att tystna. Därför står kampen för Dawit Isaaks befrielse högt på dagordningen i Sverige. Det kommer inte Asmaras lakejer att kunna förhindra.
onsdag 29 juli 2009
Maktens gränslösa arrogans
Oroligheterna i Kinas västligaste provins Xinjiang i somras gjorde den kinesiska maktpolitiken i ett av de områden som Kina annekterat i strid med lokalbefolkningens vilja uppenbar för världen. Tibet är inte längre ensamt undantaget i Kinas övergrepp mot sina historiska gränsfolk. Och den formella annekteringen av både Tibet och Xinjiang är resultat av den kommunistiska Folkrepubliken Kinas expansionspolitik. Ibland sägs det om dagens stormaktspolitik, att Kina är ett fredligt land utan externa ambitioner. Xinjiang och Tibet visar på verkligheten.
Idag är både Tibet och Xinjiang resultat av en metodisk folkomflyttning, som gjort den ursprungliga befolkningen till minoritet under hankinesiska majoriteter som anser sitt behov av livsrum fullt legitimt. Tibetaner och uighurer är lägre klassens medborgare, som vid behov ska hållas lugna med det våld som nöden kräver. Kinas mäktigaste ledare Hu Jintao var partisekreterare i Tibet 1989, när protesterna slogs ned med brutalt våld. Under protesterna i somras i Xinjiang såg sig Hu Jintao nödgad att resa hem från G8-mötet i Italien för att personligen leda nedslagningen av uighurernas protester.
Uighurerna i exil leds nu av Rebiya Kadeer, en tidigare etablerad affärskvinna i Xinjiangs huvudstad Urumqi som tvingats i exil. Rebiya Kadeer ska framträda på en filmfestival i Australien inom kort. Påtryckningarna från Beijing lät inte vänta på sig. Kinesiska hackers angrepp festivalens hemsida. Kinesiska filmmakare tvingades lämna återbud. Och när Rebiya Kadeer på väg till Australien besöker Japan uteblir inte den massiva kinesiska reaktionen för att tvinga uighurernas företrädare i exil till tystnad. Maktens arrogans är gränslös.
Idag är både Tibet och Xinjiang resultat av en metodisk folkomflyttning, som gjort den ursprungliga befolkningen till minoritet under hankinesiska majoriteter som anser sitt behov av livsrum fullt legitimt. Tibetaner och uighurer är lägre klassens medborgare, som vid behov ska hållas lugna med det våld som nöden kräver. Kinas mäktigaste ledare Hu Jintao var partisekreterare i Tibet 1989, när protesterna slogs ned med brutalt våld. Under protesterna i somras i Xinjiang såg sig Hu Jintao nödgad att resa hem från G8-mötet i Italien för att personligen leda nedslagningen av uighurernas protester.
Uighurerna i exil leds nu av Rebiya Kadeer, en tidigare etablerad affärskvinna i Xinjiangs huvudstad Urumqi som tvingats i exil. Rebiya Kadeer ska framträda på en filmfestival i Australien inom kort. Påtryckningarna från Beijing lät inte vänta på sig. Kinesiska hackers angrepp festivalens hemsida. Kinesiska filmmakare tvingades lämna återbud. Och när Rebiya Kadeer på väg till Australien besöker Japan uteblir inte den massiva kinesiska reaktionen för att tvinga uighurernas företrädare i exil till tystnad. Maktens arrogans är gränslös.
fredag 24 juli 2009
Kortsiktigt och korkat!
Sverige lägger ned generalkonsulaten i New York, Los Angeles, Kanton (Guangdong, som det numera normalt heter) och Kaliningrad. Kortsiktigt och korkat! Nedläggningen betingas inte av att behoven av närvaro på dessa platser skulle ha minskat. Tvärtom! Det beror på att några närsynta räknenissar i regeringskansliet fått styra och ställa.
Sverige har nyligen öppnat beskickningar i Kabul, Bagdad och Khartoum. Operativa behov anges som skäl. Sverige har inte ens som EU-ordförande de kommande månaderna egna operativa behov på dessa platser. Där skulle ett gemensamt uppträdande med större EU-stater kunna vara kostnadseffektivt. Kanske skulle socialdemokraternas befogade kritik av nedläggningen i New York vara mer trovärdig om inte miljonrullningen vid byggandet av den nya ambassaden i Washington ägt rum.
Sverige har nyligen öppnat beskickningar i Kabul, Bagdad och Khartoum. Operativa behov anges som skäl. Sverige har inte ens som EU-ordförande de kommande månaderna egna operativa behov på dessa platser. Där skulle ett gemensamt uppträdande med större EU-stater kunna vara kostnadseffektivt. Kanske skulle socialdemokraternas befogade kritik av nedläggningen i New York vara mer trovärdig om inte miljonrullningen vid byggandet av den nya ambassaden i Washington ägt rum.
onsdag 22 juli 2009
Svensk fotboll - Mjaäääee!
I början av sommaren spelades U21-EM i fotboll i Sverige. Det svenska U21-laget var en uppfriskande upplevelse efter tolv års tristess med Tommy Söderberg och Lasse Lagerbäck på A-landslagets ledarbänk med Lars-Åke Lagrell i bakgrunden. Tron på svensk fotboll glimtade till.
I den tron tog jag mig förra veckan till fotbollsstadion i Solna för att avnjuta det Allsvenska toppmötet mellan AIK och IFK Göteborg. Men, det var definitivt ingen njutning! Det jag upplevde på läktarna tog snabbt över intresset från det som skedde på den gröna arenan, som inte var något att hurra för.
Apberget på Hovet vintertid har sin motsvarighet på Råsunda sommartid. Matchen inleddes med en, som det mycket snabbt visade sig, pliktskyldig manifestation för sportsligt supporterstöd. Resterande 90 minuter var en uppvisning i raka motsatsen. Osportsligt? Nej, detta har inget med sport att göra alls! Travarna av ölburkar som konsumerades, och redan konsumerats, på väg till Råsunda redan vid busshållplatsen vid Danderyds sjukhus var talande. Omdömet ska trubbas av maximalt innan matchen börjar.
AIK-supportrarna har bara en uppgift - att injaga maximal osäkerhet i domarteamet, när inte spelarna räcker till. När tiotusen AIK-supportrar vrålar "Det står en hora på linjen!" varje gång linjemannen i perfekt position blåste av AIK-are för offside, trots att Apberget stod på kortsidesläktaren på andra sidan, förväntar man sig någon reaktion från ansvariga. Dödstystnaden från matchspeakern var talande! När IFKs lagkapten fick ledas av plan med en skada som sätter stopp för resten av säsongen, buade Apberget. När en IFK-are sköts omkull och blev liggande knockad på plan, jublade samma Apberg.
Mot denna bakgrund måste matchens eloge utdelas till domartrion för en närmast felfri prestation. AIK-arna Dulee Johnsson och Martin Mutumba for runt med armarna som kvarnhjul i ständig ansiktshöjd på motspelarna. Efter att ha klippt en IFK-are visades Johnsson ut för sitt andra gula kort. Strongt av domaren! Man får förstå att att han inte 30 sekunder senare kunde utdela ett andra gula kort till Mutumba för en ännu mera solklar kapning. Det förstod däremot AIK-bänken som snabbt plockade av en spelare från plan som redan spelade på övertid.
Nej, U21-lagets spelglädje i början av sommaren visade alldeles uppenbart att den toppfotbollen spelas av spelare som redan befinner sig eller är på väg till proffsfotbollen utomlands. Sportsligt kommer jag att minnas matchen på Råsunda för att en ny stjärna på svensk fotbollshimmel tändes. När nästan hela backlinjen fanns på skadelistan tvingades Änglarna ställa upp med reserver. Medan AIKs backlinje bestod av tvåmetersmän var IFKs sista utpost en i dessa sammanhang kortvuxen yngling. Under 90 minuter hade han emellertid inte ett enda problem med AIKs toppforwards, som lugnt och metodiskt plockades ned. Imponerande! Efteråt fick jag klart för mig att det rörde sig om en 17-årig allsvensk debutant på bortaplan i Råsundas häxkittel. Mikael Dyrestam visar att det finns hopp om svensk fotboll!
I den tron tog jag mig förra veckan till fotbollsstadion i Solna för att avnjuta det Allsvenska toppmötet mellan AIK och IFK Göteborg. Men, det var definitivt ingen njutning! Det jag upplevde på läktarna tog snabbt över intresset från det som skedde på den gröna arenan, som inte var något att hurra för.
Apberget på Hovet vintertid har sin motsvarighet på Råsunda sommartid. Matchen inleddes med en, som det mycket snabbt visade sig, pliktskyldig manifestation för sportsligt supporterstöd. Resterande 90 minuter var en uppvisning i raka motsatsen. Osportsligt? Nej, detta har inget med sport att göra alls! Travarna av ölburkar som konsumerades, och redan konsumerats, på väg till Råsunda redan vid busshållplatsen vid Danderyds sjukhus var talande. Omdömet ska trubbas av maximalt innan matchen börjar.
AIK-supportrarna har bara en uppgift - att injaga maximal osäkerhet i domarteamet, när inte spelarna räcker till. När tiotusen AIK-supportrar vrålar "Det står en hora på linjen!" varje gång linjemannen i perfekt position blåste av AIK-are för offside, trots att Apberget stod på kortsidesläktaren på andra sidan, förväntar man sig någon reaktion från ansvariga. Dödstystnaden från matchspeakern var talande! När IFKs lagkapten fick ledas av plan med en skada som sätter stopp för resten av säsongen, buade Apberget. När en IFK-are sköts omkull och blev liggande knockad på plan, jublade samma Apberg.
Mot denna bakgrund måste matchens eloge utdelas till domartrion för en närmast felfri prestation. AIK-arna Dulee Johnsson och Martin Mutumba for runt med armarna som kvarnhjul i ständig ansiktshöjd på motspelarna. Efter att ha klippt en IFK-are visades Johnsson ut för sitt andra gula kort. Strongt av domaren! Man får förstå att att han inte 30 sekunder senare kunde utdela ett andra gula kort till Mutumba för en ännu mera solklar kapning. Det förstod däremot AIK-bänken som snabbt plockade av en spelare från plan som redan spelade på övertid.
Nej, U21-lagets spelglädje i början av sommaren visade alldeles uppenbart att den toppfotbollen spelas av spelare som redan befinner sig eller är på väg till proffsfotbollen utomlands. Sportsligt kommer jag att minnas matchen på Råsunda för att en ny stjärna på svensk fotbollshimmel tändes. När nästan hela backlinjen fanns på skadelistan tvingades Änglarna ställa upp med reserver. Medan AIKs backlinje bestod av tvåmetersmän var IFKs sista utpost en i dessa sammanhang kortvuxen yngling. Under 90 minuter hade han emellertid inte ett enda problem med AIKs toppforwards, som lugnt och metodiskt plockades ned. Imponerande! Efteråt fick jag klart för mig att det rörde sig om en 17-årig allsvensk debutant på bortaplan i Råsundas häxkittel. Mikael Dyrestam visar att det finns hopp om svensk fotboll!
söndag 19 juli 2009
Surt sa' räven!
På DNs kultursidor ironiserar en av de flitigare tyckarna över att Johan Norbergs "Till världskapitalismens försvar" översatts och utgivits på 28 språk runt om i världen av olika nyliberala tankesmedjor. Tyckaren konstaterar att "utan storbolagens konstgjorda andning skulle de knappast existera". Ja, det finns de som får nöja sig med att publiceras på Bonnierkoncernens bekostnad. Hur skulle de annars komma i tryck?
torsdag 16 juli 2009
De intellektuella på DN Kultur
För någon vecka sedan beskrev en medarbetare på DNs Kultur kritik av denna som angrepp på de intellektuella, vad nu det har med varandra att göra. I går skrev en av de intellektuellas flitiga härförare på DN Kultur om Jan Björklunds skolpolitik. Det fick mig att tänka på vad en mig närstående person brukar säga. "Jag är inte så förtjust i Jan Björklund, men när jag hör/läser hans kritiker, framstår han som rätt vettig."
måndag 13 juli 2009
Sökes - liberal idédebatt!
I lördagens SvD (11 juli) skriker krönikören Thomas Gür ut ett nödrop "Svensk politik på väg mot botten". Nödropet avser den totala brist på idédebatt som präglar den borgerliga Alliansen sedan maktskiftet hösten 2006.
Den tvärvändning av de nya moderaterna mot den politiska mitten, som kännetecknat den politiska debatten, har visserligen avväpnat socialdemokraterna trovärdigheten i angreppen på den traditionella högerpolitiken. Men, den har också - oavsett det faktiska innehållet i åtskilliga av regeringens reformer - inneburit, att problemformuleringen förblivit ett socialdemokratiskt monopol.
Att Alliansen är bättre på att föra traditionell välfärdspolitik än socialdemokraterna kan säkert hjälpa till att åter vinna valet 2010, vilket i sin tur möjliggör en fortsatt Allianspolitik. Men, långsiktigt är det förödande att det liberala alternativet inte får möjlighet att bryta igenom den socialdemokratiska idédominans, som byggts upp under så lång tid i vårt land.
I grunden bygger den liberala idén på människans rätt att välja själv och att ta eget ansvar. Mot detta står den sociala ingenjörskonst, som i så hög grad bär makarna Myrdals signum. Alla ska vara lika. Individernas olika verkligheter göms i kolletivt grupptänkande. Tydligast blir frånvaron av liberalt självförtroende i debatten om kvotering av föräldraförsäkringen. Och här skulle en liberal syn inte ens utmana folkets flertal.
Den tvärvändning av de nya moderaterna mot den politiska mitten, som kännetecknat den politiska debatten, har visserligen avväpnat socialdemokraterna trovärdigheten i angreppen på den traditionella högerpolitiken. Men, den har också - oavsett det faktiska innehållet i åtskilliga av regeringens reformer - inneburit, att problemformuleringen förblivit ett socialdemokratiskt monopol.
Att Alliansen är bättre på att föra traditionell välfärdspolitik än socialdemokraterna kan säkert hjälpa till att åter vinna valet 2010, vilket i sin tur möjliggör en fortsatt Allianspolitik. Men, långsiktigt är det förödande att det liberala alternativet inte får möjlighet att bryta igenom den socialdemokratiska idédominans, som byggts upp under så lång tid i vårt land.
I grunden bygger den liberala idén på människans rätt att välja själv och att ta eget ansvar. Mot detta står den sociala ingenjörskonst, som i så hög grad bär makarna Myrdals signum. Alla ska vara lika. Individernas olika verkligheter göms i kolletivt grupptänkande. Tydligast blir frånvaron av liberalt självförtroende i debatten om kvotering av föräldraförsäkringen. Och här skulle en liberal syn inte ens utmana folkets flertal.
fredag 10 juli 2009
Rättvik Arena
Även om skyarna varit mer än regnfyllda de senaste dagarna, så är väl vinter, snö och is det sista man får i tankarna så här års. I Onsdags var det 40-årsjubiléum för Bingsjöstämman i den lilla byn i de trollfagra gränsskogarna på gränsen mellan Dalarna och Hälsingland. Entusiasterna trotsade vädrets makter och fick lysnna till både de redan stora och kommande stora spelmän.Men i onsdags var ändå den stora upplevelsen i Rättvik besöket uppe vid Hedslund, där IFK Rättvik nu reser sin bandyarena, där den gamla utomhusplanen legat. Mäktiga limträbalkar markerar den kommande välvda taksilhuetten.
För nykomlingarna i bandyallsvenskan, det är väl tio år sedan sist, innebär återkomsten också en ny epok med spel i egen inomhusarena. Helt färdig kommer arenan att stå först hösten 2010, men redan den 28 november i höst väntas första hemmamatchen i Rättvik Arena. Det blir fest! För en Ljusdaling med hjärtat i Rättvik väntar sedan traditionsenligt Annandagsderby på IP i Ljusdal mellan LBK och Rättvik. Fest då också!
tisdag 7 juli 2009
Sofia Jannok
Sofia Jannok är årets genombrott på den svenska musikhimlen. På den samiska musikhimlen har hon stått högt i flera år. I mörkaste januari lanserades hennes andra CD-skiva på Nalen - Ássogáttis - By the Embers. Ett par veckor senare kunde jag lyssna till henne på Bio Norden under Jokkmokks marknad, där salen var fylld av entusiastiska samiska ungdomar. Unga samiska artister som Sofia Jannok och Simon Issat Marainen visar upp en förmåga och ett själförtroende, som gör att de kan gå hur långt som helst. Båda har fått de finaste samiska kulturutmärkelserna. Sofia Jannok var för en vecka sedan värd i programmet Sommar.
När Sverige högtidlighöll övertagandet av ordförandeskapet i EU onsdagen den 1 juli på Skansen i närvaro av hela EU-kommissionen, var Sofia Jannok en av artisterna, som till stor uppskattning visade upp det finaste Sverige har. Och dit hör Sofia tveklöst. Det säger väl tyvärr alldeles för mycket att de svenska värdarna inte inser hyckleriet att visa upp Sofia Jannok, samtidigt som den politiska oförmågan och oviljan att på allvar erkänna samernas rätt till ökad autonomi år ut och år in dras i långbänk oavsett politisk majoritet i Sveriges riksdag.
I går kväll gjorde Sofia Jannok ett bejublat framträdande vid Musik vid Dellen i Järnbruksmuséet i Iggesund, sista stoppet på hennes sommarturné. I slutet av juli står Sofia Jannok åter på scen vid Stockholms Jazzfestival. Då har sommarstockholmarna möjlighet att upptäcka vilken tillgång det samiska urfolket är för Sverige. Kanske måste erkännandet komma underifrån, när perspektivet ovanifrån är fullständigt förblindat?
Hälsingesommar
Hälsingesommar är Delsbostämma. Regnar gör det aldrig, om så med Trollens brudmarsch under Oline Bakkoms och Thore Härdelins ledning som trollformel för att hindra de regntyngda molnen från att öppna sig. Förra året, 100-årsjubiléum för stämman, höll det i alla fall de första två timmarna.I år var vädrets makter lite gynnsammare. När solen sken igenom molnen var det riktigt skönt i gräset framför spelmansscenen. Med min egen favorit Liv-Antes polska är sommaren här på riktigt.
Efter öppningstal av Forsariksdagsmannen (c) och parkamraten i 1998 års valrörelse Sven Bergström, var det som vanligt plats på scenen för Skäggmanslaget, trion som i slutet av 60-talet gav svensk folkmusik den renässans den fortfarande står på med rader av nya, unga spelmän och spelmansgrupper.
Väl på scen svängde Thore Härdelin och Wille Grindsäter igång som i fornstora dar'. Kanske inte samma utseende som för 50 år sedan, som Wille konstaterade, men det låter lika sagolikt, som det ska göra en Hälsingesommar.
söndag 5 juli 2009
Europeisk sandlåda!
Det svenska önskemålet att snabbt få den ende kandidaten till ordförandeposten i EU-kommissionen - sittande ordföranden, portugisen José Manuel Barroso - omvald, har grusats. Därmed har en rejäl näve grus kastats in i det nytillträdda svenska ordförandeskapets maskineri. Mycket skulle ha underlättats för det av många efterlängtade svenska ordförandeskapet i en tid av stora ekonomiska svårigheter.
Inga motkandidater finns till Barroso. Vid regeringarnas möte i Europeiska Rådet motsatte sig ingen det svenska önskemålet. Så vad är problemet? Jo, bl a den liberala ALDE-gruppen anser inte sin betydelse tillräckligt respekterad. Bl a har de två största partigrupperna i Europaparlamentet gjort upp om talmansposterna, där ALDE hade hoppats kunna göra upp med en av dem för att på så sätt blägga beslag på åtråvärda poster för egen del.
Genom att säga nej till ett snabbt omval av Barroso markerar ALDE att "oss måste ni lyssna på". Ingen tillfällighet kanske att den nye gruppledaren för ALDE, nederländaren Guy Verhofstadt, var en av de toppkandidater som ratades till för mån för Barroso för fem år sedan. Sandlådepolitik på europeisk nivå! Sedan finns det de, som ser Irland som EUs problem.
Inga motkandidater finns till Barroso. Vid regeringarnas möte i Europeiska Rådet motsatte sig ingen det svenska önskemålet. Så vad är problemet? Jo, bl a den liberala ALDE-gruppen anser inte sin betydelse tillräckligt respekterad. Bl a har de två största partigrupperna i Europaparlamentet gjort upp om talmansposterna, där ALDE hade hoppats kunna göra upp med en av dem för att på så sätt blägga beslag på åtråvärda poster för egen del.
Genom att säga nej till ett snabbt omval av Barroso markerar ALDE att "oss måste ni lyssna på". Ingen tillfällighet kanske att den nye gruppledaren för ALDE, nederländaren Guy Verhofstadt, var en av de toppkandidater som ratades till för mån för Barroso för fem år sedan. Sandlådepolitik på europeisk nivå! Sedan finns det de, som ser Irland som EUs problem.
lördag 4 juli 2009
"populistiskt och gubbigt."
Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund har hållit tal i Almedalen. Det har alla partiledare gjort denna vecka. Inget konstigt alls. Inför talet har media skrivit om att kristdemokraterna står inför valet att bli ett mer nykonservativt parti. Inte så spännande så det förslår det heller.
I efterhand har talet karatäriserats som ett angrepp på kultursidorna. I den innevärld vissa kultursidesskribenter lever i så är det detsamma som DN Kultur. Det är ju bara dess kultursidor som räknas. På dagens kultursidor i DN beskrivs Göran Hägglunds tal som ett angrepp på "de intellektuella". Men det är inte sant. Precis, tvärtom! Det var en kritik mot DNs kultursidor.
När Göran Hägglund talar om "kultursidornas idisslande av dekonstruktioner av könet", känner sig en av idisslarna på DNs ledarsidor så ifrågasatt, att det hela avfärdas som "populistiskt och gubbigt". Det hör ju till det gängse regelverket att få använda vilka kränkande tillmälen som helst mot den som har annan åsikt, medan det är "sexism" att göra det i motsatt riktning.
Detta fick ju Ulf Lundell smaka på för en del år sedan, när han besvarade en kränkande rescension. Rescensenten däremot fick ju en gratis inträdesbiljett på DNs kultursida. Häromdagen såg jag en rescension av en Lundell-konsert i Borlänge, där en annan rescensent förvånades över den oväntade åldersblandningen i Ulf Lundells publik. Den, som sedan många år fått uppleva Ulf Lundells sommarkonserter på Soliden på Skansen, vet ju att Ulf Lundells publik just innehåller alla åldrar av båda könen - det "vanliga folket" som Göran Hägglund talar om. Men, det stod det inget om i 10p-kursen i genusteori.
Att DNs kultursida lever sitt eget liv är nog främst dess eget problem. Det återspeglar den svenska företeelsen att alla problem måste ha ett enkelt systemsvar. Endast så kan man välta över allt ansvar för sin egen tillvaro på något annat. Eget personligt ansvar är reaktionärt! För några årtionden sedan dominerades den högljudda och enkelriktade debatten på våra universitet av marxister och nymarxister. Idag är det genusvetare. Liksom då är de tongivande debattörernas särskilda hemvist DNs kultursidor.
Vad var det nu som Göran Hägglund talade om i Almedalen? Visst var det om "det vanliga folket", men det var framför allt om frihet. Av döma av talet står friheten högt i kurs i åtminstone de tre mindre Allianspartierna. Allt det Göran Hägglund sade i sitt Visbytal, skulle också en folkpartiledare kunna säga. Om han inte gör det, så är det i alla fall inte Göran Hägglunds fel.
I efterhand har talet karatäriserats som ett angrepp på kultursidorna. I den innevärld vissa kultursidesskribenter lever i så är det detsamma som DN Kultur. Det är ju bara dess kultursidor som räknas. På dagens kultursidor i DN beskrivs Göran Hägglunds tal som ett angrepp på "de intellektuella". Men det är inte sant. Precis, tvärtom! Det var en kritik mot DNs kultursidor.
När Göran Hägglund talar om "kultursidornas idisslande av dekonstruktioner av könet", känner sig en av idisslarna på DNs ledarsidor så ifrågasatt, att det hela avfärdas som "populistiskt och gubbigt". Det hör ju till det gängse regelverket att få använda vilka kränkande tillmälen som helst mot den som har annan åsikt, medan det är "sexism" att göra det i motsatt riktning.
Detta fick ju Ulf Lundell smaka på för en del år sedan, när han besvarade en kränkande rescension. Rescensenten däremot fick ju en gratis inträdesbiljett på DNs kultursida. Häromdagen såg jag en rescension av en Lundell-konsert i Borlänge, där en annan rescensent förvånades över den oväntade åldersblandningen i Ulf Lundells publik. Den, som sedan många år fått uppleva Ulf Lundells sommarkonserter på Soliden på Skansen, vet ju att Ulf Lundells publik just innehåller alla åldrar av båda könen - det "vanliga folket" som Göran Hägglund talar om. Men, det stod det inget om i 10p-kursen i genusteori.
Att DNs kultursida lever sitt eget liv är nog främst dess eget problem. Det återspeglar den svenska företeelsen att alla problem måste ha ett enkelt systemsvar. Endast så kan man välta över allt ansvar för sin egen tillvaro på något annat. Eget personligt ansvar är reaktionärt! För några årtionden sedan dominerades den högljudda och enkelriktade debatten på våra universitet av marxister och nymarxister. Idag är det genusvetare. Liksom då är de tongivande debattörernas särskilda hemvist DNs kultursidor.
Vad var det nu som Göran Hägglund talade om i Almedalen? Visst var det om "det vanliga folket", men det var framför allt om frihet. Av döma av talet står friheten högt i kurs i åtminstone de tre mindre Allianspartierna. Allt det Göran Hägglund sade i sitt Visbytal, skulle också en folkpartiledare kunna säga. Om han inte gör det, så är det i alla fall inte Göran Hägglunds fel.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
